Min psoriasis gjorde mig modigare: Här är varför

Dag till dag förtroende

Från dag till dag förändras mina känslor kring min psoriasis. Om jag är superkliande eller öm en dag blir jag såklart på ett dåligt humör. Den dagen kan jag vara tröttare, mindre fokuserad och i en allmän dis. Å andra sidan, när min hud är ganska tam, känner jag mig mer levande, piggare och redo att ta mig an vad dagen än ger mig. Som alla andra så varierar även mitt humör under dagen när det fortskrider, negativt eller positivt.

Jag är säker på att många undrar hur jag mår under dagen, förtroendemässigt. Det är något som jag tänker mycket på. Under samtal eller interaktion med baristan som bakar mitt kaffe eller någon ny som jag precis har träffat, för jag alltid en minikonversation med mig själv i bakhuvudet. Jag antar att vissa kanske tror att jag oroligt undrar saker som: ”Tycker de att min hud är grov eller konstig? Försöker de komma på vad som är fel på mig?”

Men det är inte sant! Istället tänker jag faktiskt saker som:

• ”Jag undrar om de undrar
  hur visar jag min nakna ”defekta” hud?”
• ”Tror de att jag är modig för
  visar min hud?”
• ”Tycker de att min hud ser ut
  cool eller intressant?”

Den typen av frågor cirkulerar ständigt i mitt sinne. Det är kanske lite oväntat, eller hur?

Det är inte som att jag inte undrar vad folk tänker om mig. Det är bara det att jag tänker på deras möjliga tankar på ett positivt sätt. Jag undrar om folk dras till min personlighet – på grund av mitt psoriasismod – och om de gillar vad de ser på en estetisk nivå. Jag känner nästan som om min psoriasis har gjort mig lite för självsäker ibland! Jag ber dock inte om ursäkt för att jag tänker så här. Jag har sagt det förut, och jag kommer att fortsätta säga det för alltid: Min psoriasis har gjort mig till den person jag är idag!

Att lära sig att vara modig

Om du träffade mig idag skulle du träffa någon som älskar att prata om sin psoriasis. Jag älskar möjligheten att utbilda människor om psoriasis, psoriasisartrit och kroniska sjukdomar. Det är något som först nu blir ett större diskussionsämne, och jag försöker ta alla tillfällen jag kan för att vara en del av det samtalet!

Men om du hade träffat mig någon gång mellan 2007 och 2011, skulle det ha varit en annan historia. Min mamma uppfostrade mig till att inte oroa mig för vad andra tycker om mig, så jag har alltid varit ganska självsäker – men jag har fortfarande haft min beskärda del av tuffa stunder. När du växer upp kan du se dina kamrater gå igenom samma besvärliga stadier tillsammans med dig. Men det är annorlunda och svårt när du kämpar med psoriasishud, och när du ser dig omkring är alla andras hud klar, slät och inte inflammerad. Jag gick igenom de åren och gömde min hud och var så rädd för vad andra skulle kunna tänka om mig.

Det var inte förrän jag gick ut gymnasiet som jag bestämde mig för att jag var trött på att gömma mig. Jag var trött på att låta människor ha kontroll över mig med sina tankar, sina viskningar och sina antaganden. Det var dags för mig att ta tillbaka mitt utseende och känna mig säker på det!

Jag samlade mina tankar och skrev ett Facebook-inlägg som förklarade mitt tillstånd och varför jag inte skulle dölja min psoriasis längre. Jag la upp den tillsammans med bilder på min hud.

När jag väl hade berättat för världen om min hemlighet kände jag mig fri. Det tillät mig att lätta in i ett tankesätt och en upplevelse som är mer typisk för människor i min ålder. Jag kunde bära vad jag ville, jag kunde bära upp håret om jag ville, och jag kunde stoltsera med min kropp hur som helst! Jag kunde inte fatta hur modig jag hade blivit nästan över en natt. Det var verkligen en känsla jag aldrig kommer att glömma.

Men att dela min hemlighet med världen innebar inte att tankarna, viskningarna och antagandena på ett magiskt sätt svepte bort. Jag hanterade definitivt fortfarande oförskämda kommentarer och människor som sticker näsan i mitt företag. Jag kände mig fortfarande självmedveten ibland. Men hur jag reagerade på dessa kommentarer och känslor förändrades. Jag behövde förbli stark och jag behövde fortsätta intala mig själv att det inte är något fel på mig.

Dag till dag strider

Varje dag är det små strider som jag utkämpar med min psoriasis, såsom:

• Jag måste komma ihåg att
  återfukta på exakt rätt fuktnivå efter att ha stigit ur duschen.
  Alla andra psoriasisvänner kommer att förstå detta.
• Jag experimenterar för att lära mig vad
  smink fungerar och fungerar inte med min psoriasis i ansiktet.
• Jag måste komma ihåg att ta
  medicin som håller mig igång på morgonen.

Och det finns ibland större strider att utkämpa. Jag har psoriasisartrit i samband med min psoriasis, så om jag inte sträcker på mig ordentligt när jag vaknar så har jag så ont resten av dagen. Jag måste också känna av hur min hud känns i vissa kläder en viss dag. Till exempel, häromdagen hade jag på mig en ylletröja en dag då jag var väldigt fjällig. Fjällen fastnade hela tiden i de lösa delarna av tröjan och det var SÅ obehagligt! Jag önskar att jag hade tänkt på det den morgonen innan jag åkte till jobbet, men du vet hur det är när du kommer för sent!

Takeawayen

Att vara modig i ditt eget skinn är inte en affär av en spis-skärare. Alla kommer att gå igenom livet med olika känsla för sina kroppar, och det är OK! Så länge du hanterar dina egna mentala och fysiska egenskaper på det sätt som fungerar bäst för dig, så gör du redan dig själv en stor tjänst. Kom alltid ihåg att älska dig själv, ta hand om dig själv och ha tålamod med din kropp och själ. Tapperhet föds inte över en natt, det har vuxit fram under en livstid.

Den här artikeln är en favorit bland följande psoriasisförespråkare: Nitika Chopra, Alisha Bridges, och Joni Kazantzis

@pspotted. Hon har levt med psoriasis sedan tonåren och psoriasisartrit sedan tidig vuxen ålder. Hennes primära mål med att dela sin sjukdom med världen är att hjälpa andra som inte är lika säkra på sin egen hud, fjällande eller inte, att känna sig som om de inte är ensamma. Hon hoppas kunna inspirera andra att känna sig mer accepterade i sitt dagliga liv med sin sjukdom.