Översikt
Vad är en antinukleär antikropp?
En antikropp är ett protein som tillverkas av vita blodkroppar (B-celler). Antikroppar hjälper till att försvara sig mot inkräktare (till exempel virus och bakterier) som orsakar sjukdom eller infektion i kroppen. När antikroppar gör ett misstag genom att känna igen våra ”jag”-celler som ”främmande” kallas de autoantikroppar.
De flesta av oss har autoantikroppar, men vanligtvis en mycket liten mängd. Om det finns tillräckligt med autoantikroppar, startas en kaskad av inflammation (svullnad). Detta gör att vårt immunförsvar attackerar vår egen kropp (autoimmun sjukdom).
En antinukleär antikropp (ANA) är en autoantikropp som av misstag binder till normalt protein i en cells kärna. ANA finns vanligtvis hos personer som har autoimmuna tillstånd som systemisk lupus erythematosus. De kan också ses vid andra autoimmuna sjukdomar, såsom blandad bindvävssjukdom, Sjögrens syndrom, dermatomyosit, polymyosit och sklerodermi.
Men inte alla som har ANA har en autoimmun sjukdom. Till exempel kunde ANA finnas hos 10-15 procent av helt friska barn. De kan vara kortvarigt närvarande vid interkurrent infektion (en infektion som uppstår medan personen redan har en annan infektion) eller hos personer som tar vissa läkemedel (till exempel hydralazin, isoniazid, prokainamid och vissa antikonvulsiva medel).
Testdetaljer
Hur utförs ett test för antinukleär antikropp?
Eftersom ANA kan förekomma i olika situationer, används ANA-testet inte för att ställa en diagnos, utan bara för att föreslå för läkaren möjligheten av autoimmun sjukdom.
För att utföra ett ANA-test tas ett blodprov från en ven och skickas till ett laboratorium för testning.
En form av ANA-test kallas ELISA. I detta test blandas personens blodprov med antigener (delar av proteiner som binder antikroppar). Om antikroppen för det antigenet finns i blodet kan testet hitta den.
Laboratorier använder ofta ELISA som en första screening, men kommer att följa upp med ett annat test som kallas Fluorescent Antinuclear Antibody (FANA)-testet för att bekräfta resultaten. FANA-resultat rapporteras i titrar och mönstret för framställda autoantikroppar (homogena, spräckliga, centromerer, etc.).
Titeravläsningen bestäms genom att tillsätta saltlösning (saltvatten) till ett plasmaprov (den proteinrika flytande delen av blodet) ett visst antal gånger. Till exempel är en del plasma blandad med 40 delar saltlösning en blandning 1:40. Denna blandning kallas en ”titer”. Blandningen tas sedan genom en serie ytterligare spädningssteg (urvattning), vilket skapar rör med blandningen 1:80, 1:160, 1:320 respektive 1:640. Om en ANA hittas vid högre titer, indikerar det en högre mängd ANA.
Hur används ett antinukleärt antikroppstest?
Ett ANA-test utförs vanligtvis inte som en del av ett rutinmässigt läkarbesök. Istället bör testet endast beställas när det finns en stor chans att ett barns symtom orsakas av en ANA-positiv reumatisk sjukdom som lupus, Sjögrens syndrom eller blandad bindvävssjukdom.
Ett ANA-test ska inte beställas som ett screeningtest för ospecifika besvär som muskuloskeletala smärtor, feber eller hudutslag.
ANA-testet används också som en prognostisk markör (ett sätt att berätta i förväg) hos barn med juvenil idiopatisk artrit (JIA). (ANA-testet används inte för att diagnostisera JIA.) De barn som har ett positivt ANA-test löper högre risk att få uveit (inflammation i ögat); därför kräver de tätare ögonundersökningar av en ögonläkare (ögonläkare) jämfört med JIA-patienter med negativ ANA-status.
Resultat och uppföljning
Vad ska jag göra om mitt barn har ett positivt ANA-test?
Din läkare eller barnreumatolog kommer att tolka ANA-testet i samband med andra laboratoriestudier och ditt barns historia och fysiska undersökning för att avgöra om ditt barn har några tecken på ANA-relaterad reumatologisk sjukdom. Ytterligare tester kommer att göras om läkaren misstänker att ditt barn har en viss sjukdom.
ANA-testning har en hög ”falskt positiv” frekvens, vilket innebär att många människor som inte har en autoimmun sjukdom kan ha högre ANA-nivåer. Det är viktigt att prata med ditt barns barnläkare eller barnreumatolog för att avgöra om ett positivt ANA-resultat är meningsfullt eller om det relaterar till ditt barns symtom.
