Vad är övergående tic-störning?
Övergående tic-störning, nu känd som provisorisk tic-störning, är ett tillstånd som involverar fysiska och verbala tics. The Diagnostic and Statistical Manual, 5th Edition (DSM-5) döpte om denna sjukdom 2013. En tic är en abrupt, okontrollerbar rörelse eller ett ljud som avviker från en persons normala gester. Till exempel kan en person med tics blinka snabbt och upprepade gånger, även om ingenting irriterar ögonen.
Varje person upplever tics på olika sätt. De kan drabbas av antingen okontrollerade rörelser eller ljud. Tics är vanliga hos barn och kan pågå i mindre än ett år. Ett barn med övergående tics har märkbara fysiska eller vokala tics. American Academy of Child and Adolescent Psychiatry uppger att tics drabbar upp till 10 procent av barnen under deras tidiga skolår.
Den mest anmärkningsvärda tic-störningen är Tourettes syndrom, där både fysiska och verbala tics förekommer hos samma individ, ofta samtidigt. Övergående ticssjukdom involverar också båda typerna av tics, men de uppstår ofta individuellt.
Vad orsakar övergående tic-störning?
Det finns ingen känd orsak till övergående tic-störning. Liksom Tourettes syndrom och andra tic-störningar, påverkar en kombination av faktorer det.
Viss forskning tyder på att tic-störningar kan vara ärftliga. En genetisk mutation kan i sällsynta fall orsaka Tourettes syndrom.
Avvikelser i hjärnan kan också vara ansvariga för tic-störningar. Sådana avvikelser är orsaken till andra psykiska tillstånd, såsom depression och ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder).
Viss forskning tyder på att övergående tic-störning kan kopplas till neurotransmittorer. Neurotransmittorer är kemikalierna i hjärnan som överför nervsignaler till dina celler. Men inga studier ger fullständiga bevis på vilken roll neurotransmittorer spelar. Läkemedel för att behandla övergående tic-störning förändrar nivåerna av signalsubstanser.
Vilka är symptomen på övergående tic-störning?
Tic-störningar inkluderar Tourettes syndrom, kronisk motorisk eller vokal tic-störning och övergående tic-störning. Din läkare kan diagnostisera din tic-störning som ospecifik om dina symtom inte faller exakt i en av dessa kategorier.
Tics förväxlas ofta med nervöst beteende. De intensifieras under perioder av stress och händer inte under sömnen. Tics uppstår upprepade gånger, men de har vanligtvis ingen rytm.
Människor med tics kan okontrollerat höja sina ögonbryn, rycka på axlarna, blossa näsborrarna eller knyta näven. Dessa är fysiska tics. Ibland kan ett tic få dig att upprepade gånger harkla dig, klicka med tungan eller göra ett visst ljud, till exempel ett grymtande eller ett stön.
Hur diagnostiseras övergående tic-störning?
Det finns inget idiotsäkert test för att diagnostisera övergående tic-störningar och andra tic-störningar. De är svåra att diagnostisera, eftersom tics ibland förknippas med andra tillstånd. Till exempel kan allergier vara en orsak till upprepade sniffningar eller ryckningar i näsan.
Om du har tics kommer din läkare att börja din medicinska utvärdering genom att utföra en fysisk undersökning (särskilt en neurologisk undersökning) och fullständig medicinsk historia. Detta kommer att hjälpa till att utesluta ett underliggande medicinskt tillstånd som orsaken till dina symtom.
Din läkare kan behöva beställa andra tester, såsom CT-skanningar av hjärnan och blodprov, för att avgöra om ticsen är ett symptom på något allvarligare, som Huntingtons sjukdom.
Du måste uppfylla alla följande villkor för att få diagnosen övergående tics:
- Du måste ha en eller flera motoriska tics (som att blinka eller rycka på axlarna) eller rösttics (som att nynna, harkla dig eller skrika ett ord eller en fras).
- Tics måste förekomma mindre än 12 månader i rad.
- Tics måste börja före 18 års ålder.
- Symtom får inte vara ett resultat av medicinering eller droger, eller av annat medicinskt tillstånd som Huntingtons sjukdom eller postviral encefalit.
- Du får inte ha Tourettes syndrom eller någon annan kronisk motorisk eller röststörning.
Hur behandlas övergående tic-störning?
Övergående tic-störning hos barn försvinner ofta utan behandling. Det är viktigt att familjemedlemmar och lärare inte uppmärksammar ticsen. Detta kan göra barnet mer självmedvetet och förvärra symtomen.
En kombination av terapi och medicinering kan hjälpa i situationer där ticsen påverkar arbetet eller skolan. Eftersom stress kan göra tics värre eller mer frekvent, är tekniker för att kontrollera och hantera stress viktiga.
Kognitiv beteendeterapi är också ett användbart sätt att behandla tic-störningar. Under dessa sessioner lär sig en person att undvika självdestruktiva handlingar genom att kontrollera sina känslor, beteenden och tankar.
Medicinering kan inte helt bota tic-störningar, men det kan minska symtomen för vissa människor. Din läkare kan ordinera ett läkemedel som minskar dopaminen i din hjärna, såsom haloperidol (Haldol) eller pimozid (Orap). Dopamin är en signalsubstans som kan påverka tics.
Din läkare kan också behandla din tic-störning med antidepressiva medel. Dessa läkemedel hjälper till att behandla symtom på ångest, sorg eller tvångssyndrom och kan hjälpa till med komplikationerna av övergående tic-störning.
Vad är utsikterna på lång sikt?
Att leva med övergående tic-störning kan ibland vara frustrerande. Tillståndet är dock hanterbart med rätt behandling. Försök att hålla din stress på rimliga nivåer för att minska dina symtom. Terapi och medicinering kan hjälpa till att lindra symtomen i vissa fall.
Föräldrar till barn med övergående tic-störning spelar en viktig roll i att ge känslomässigt stöd och hjälpa till att se till att deras barns utbildning inte blir lidande.
Vanligtvis försvinner tics efter några månader.
Föräldrar bör hålla ett vakande öga på att symtomen förändras oavsett. I vissa fall kan övergående tic-störning utvecklas till ett allvarligare tillstånd, såsom Tourettes syndrom.
