Etambutol (Myambutol) är ett antibiotikum som läkare ordinerar för att behandla aktiv tuberkulos – en allvarlig infektion orsakad av bakterien Mycobacterium tuberculosis. Läkare kombinerar nästan alltid etambutol med andra antibiotika – vanligtvis isoniazid, rifampicin och pyrazinamid – eftersom denna behandling med fyra läkemedel minskar risken för att bakterierna utvecklar läkemedelsresistens.
Etambutol-läkemedel säljs även under varumärkena Myambutol, Servambutol eller Dexambutol.
Ethambutol (Myambutol) behandlar även infektioner orsakade av icke-tuberkulösa mykobakterier – en grupp miljöbakterier som kan orsaka lungsjukdomar, särskilt hos personer med försvagat immunförsvar. När det används som en del av en korrekt övervakad behandlingsregim bidrar ethambutol till botningsgrader på över 95 % i fall av läkemedelskänslig tuberkulos, enligt Världshälsoorganisationen.
Verkningsmekanism för läkemedlet etambutol (Myambutol)
Etambutol riktar in sig på ett specifikt steg i uppbyggnaden av bakteriens cellvägg. Mer precist hämmar läkemedlet ett enzym som kallas arabinosyltransferas, vilket bakterien behöver för att bilda arabinogalaktan – ett strukturellt sockerpolymer som utgör en viktig del av mykobakteriernas cellvägg. Genom att blockera detta enzym stör etambutol cellväggens integritet, vilket i slutändan leder till att bakterien dör eller förlorar sin förmåga att föröka sig. Denna mekanism gör etambutol bakteriostatiskt vid standarddoser, vilket innebär att läkemedlet stoppar bakterietillväxten snarare än att döda bakterierna direkt, även om det vid högre doser kan bli bakteriedödande.
Biverkningar av läkemedlet etambutol (Myambutol)
De viktigaste biverkningarna av etambutol som du behöver känna till är:
- Optisk neurit (inflammation i synnerven)
- Nedsatt synskärpa och störningar i färgseendet
- Perifer neuropati (nervskador i händer och fötter)
- Hyperurikemi (förhöjda urinsyranivåer i blodet)
- Gikt
- Levertoxicitet (hepatotoxicitet)
- Hudutslag och överkänslighetsreaktioner
- Magtarmbesvär (illamående, kräkningar, buksmärta)
- Huvudvärk och yrsel
- Förvirring och psykiska störningar (sällsynt).
Härnäst förklarar vi biverkningarna och ger dig råd om hur du kan undvika eller minska dem.
1. Optisk neurit och synförändringar
Optisk neurit är den allvarligaste biverkningen av etambutol och kräver att du är mycket uppmärksam. Etambutol skadar synnerven genom att störa zinkberoende metaboliska processer i nervcellerna. Zink spelar en avgörande roll för mitokondriernas funktion i näthinnans ganglieceller, och etambutol kelaterar (binder till och avlägsnar) zink, vilket försämrar energiproduktionen i dessa känsliga nervvävnader.
Risken för optisk neurit beror i hög grad på den dos du får. Cirka 1 % av de personer som tar en standarddos på 15 milligram per kilogram kroppsvikt drabbas av optisk neurit. Vid högre doser på 25 milligram per kilogram stiger denna siffra till cirka 5 %. Vid doser över 35 milligram per kilogram – vilket numera sällan används – drabbas cirka 15 % av användarna av optisk neurit.
För att minska risken bör din läkare undersöka din syn innan behandlingen med etambutol (Myambutol) påbörjas och övervaka den varje månad under hela behandlingen. Du måste omedelbart rapportera eventuella synstörningar, nedsatt färgseende (särskilt svårigheter att skilja rött från grönt) eller förlust av synfält till din läkare. Om din läkare upptäcker optisk neurit tidigt och omedelbart avbryter behandlingen med etambutol, återhämtar sig synfunktionen vanligtvis helt inom några veckor.
2. Perifer neuropati
Etambutol (Myambutol) kan skada de perifera nerverna – de nerver som överför signaler till händer och fötter – genom en liknande zinkkelateringsmekanism som stör energimetabolismen i nervaxonerna. Du kan uppleva denna biverkning som en stickande känsla eller domningar i fingrarna eller tårna.
Perifer neuropati förekommer hos ungefär 1,5 % av de personer som tar standarddoser av etambutol. Högre doser och längre behandlingstid ökar risken avsevärt. Om du har redan existerande tillstånd såsom diabetes eller kronisk njursjukdom är din risk högre eftersom dessa tillstånd redan försämrar nervhälsan.
För att minska denna biverkning kan din läkare ordinera pyridoxin (vitamin B6) som tillskott tillsammans med etambutol. Du bör också rapportera eventuella ovanliga känslor i dina extremiteter tidigt, så att ditt vårdteam kan justera din behandling innan bestående nervskador uppstår.
3. Hyperurikemi och gikt
Etambutol minskar njurarnas förmåga att utsöndra urinsyra, vilket gör att urinsyra ansamlas i blodet – ett tillstånd som kallas hyperurikemi. När urinsyrakristaller avsätts i lederna orsakar de gikt, vilket yttrar sig som plötslig, svår ledvärk, som vanligtvis börjar i stortån.
Studier visar att etambutol höjer serumurinsyranivåerna hos cirka 50 % av de personer som tar detta läkemedel. Symtomatisk gikt förekommer dock endast hos en liten andel – cirka 3 % – och är mer sannolikt när även pyrazinamid förskrivs, eftersom det ytterligare höjer urinsyranivåerna.
För att hantera denna biverkning kommer läkaren att kontrollera dina urinsyranivåer regelbundet. Om du utvecklar gikt kan icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel eller kolchicin lindra den akuta smärtan. I de flesta fall kommer din läkare att försöka fortsätta använda etambutol såvida inte gikten blir allvarlig, eftersom det är prioriterat att upprätthålla hela tuberkulosbehandlingen.
4. Levertoxicitet
Etambutol (Myambutol) kan orsaka levertoxicitet, även om det bidrar mindre till detta problem än andra läkemedel i standardbehandlingar mot tuberkulos — särskilt isoniazid och rifampicin. Etambutol genomgår partiell metabolism i levern, och hos känsliga individer producerar denna process milt levertoxiska metaboliter.
Kliniskt signifikant levertoxicitet som specifikt kan hänföras till etambutol förekommer hos färre än 1 % av patienterna. Eftersom du dock nästan alltid kommer att ta etambutol tillsammans med andra levertoxiska läkemedel kan det vara svårt att urskilja etambutols individuella bidrag. Din läkare bör övervaka dina leverfunktionstester vid behandlingsstart och regelbundet under behandlingen. Om du utvecklar gulsot (gulfärgning av huden eller ögonen), mörk urin eller svår trötthet bör du omedelbart uppsöka läkare.
5. Hudutslag och överkänslighetsreaktioner
En liten andel av patienterna — cirka 1,5 % — utvecklar hudutslag eller överkänslighetsreaktioner mot etambutol. Dessa reaktioner uppstår eftersom etambutol eller dess metaboliter kan utlösa en immunreaktion hos mottagliga individer. De flesta reaktionerna är milda och yttrar sig som ett makulopapulöst utslag (platta, röda områden med upphöjda knölar). I sällsynta fall kan allvarligare reaktioner såsom Stevens-Johnsons syndrom uppstå.
Om du märker ett hudutslag efter att du har börjat ta etambutol, informera din läkare omedelbart. Vid milda utslag kan din läkare skriva ut antihistaminer eller kortikosteroider för utvärtes bruk och låta dig fortsätta använda etambutol under noggrann övervakning. Vid allvarliga reaktioner är det nödvändigt att sluta använda detta läkemedel.
6. Mag- och tarmbesvär
Illamående, kräkningar och magbesvär är relativt vanliga under de första 3–4 veckorna och förekommer hos cirka 7 % av patienterna. Dessa symtom uppstår delvis på grund av att etambutol irriterar mag- och tarmslemhinnan direkt och delvis genom effekter på centrala nervsystemet som påverkar illamåendets signalvägar.
Du kan minska dessa symtom avsevärt genom att ta etambutol tillsammans med mat. I de flesta fall avtar de gastrointestinala biverkningarna efter de första veckorna när kroppen vänjer sig vid läkemedlet.
Vem bör inte ta etambutol (Myambutol)? Vilka är de alternativa läkemedlen?
Vissa grupper av människor löper betydligt högre risker vid användning av etambutol, och läkare bör antingen undvika att förskriva detta läkemedel eller använda det med särskild försiktighet hos dessa individer.
– Barn under fem år kan inte på ett tillförlitligt sätt rapportera synsymtom såsom suddig syn eller färgförändringar, vilket gör det omöjligt att upptäcka optisk neurit i ett tidigt skede. Av denna anledning avråder många internationella riktlinjer från användning av etambutol hos små barn. Hos dessa patienter ersätter läkare vanligtvis etambutol med streptomycin eller använder istället en behandling med tre läkemedel bestående av isoniazid, rifampicin och pyrazinamid.
– Personer med befintlig sjukdom i synnerven, inklusive de med glaukom eller diabetisk retinopati, löper en betydligt högre risk för allvarlig synförlust eftersom deras synnerver redan har nedsatt funktion. Lämpliga alternativa läkemedel kan vara streptomycin, amikacin eller levofloxacin, beroende på de infekterande bakteriernas känslighet för läkemedlet.
– Patienter med svår nedsatt njurfunktion bryter ner etambutol långsammare, vilket gör att läkemedlet ackumuleras i kroppen och kraftigt ökar risken för optisk neurit. För dessa patienter kan läkare använda streptomycin med noggrann dosjustering, eller nyare fluorokinolonläkemedel såsom levofloxacin.
– Gravida kvinnor utgör en komplex situation. Även om etambutol generellt anses vara relativt säkert under graviditet och de flesta riktlinjer tillåter dess användning, undviker vissa läkare detta läkemedel under första trimestern när fostrets organutveckling är som mest känslig. I sådana fall kan läkare använda en behandling med tre läkemedel och omvärdera situationen allteftersom graviditeten fortskrider.
