Ryggsmärta som uppträder tillsammans med domningar och kyla i benen indikerar vanligtvis ett problem som påverkar ryggmärgen, ryggmärgsnerverna eller blodcirkulationen till benen. Dessa symtom uppkommer ofta när strukturer i ryggraden trycker ihop nerver eller när blodflödet till benen minskar.
Nedan följer orsakerna till dessa symtom samt information om diagnos och behandling.
Orsaker till ryggsmärta, domningar och kyla i benen
1. Diskbråck i ländryggen
Ett diskbråck i ländryggen uppstår när det mjuka inre materialet i en ryggmärgsdisk buktar ut eller läcker genom dess yttre lager och trycker på en närliggande nervrot. Denna nervkompression orsakar smärta i nedre delen av ryggen som ofta strålar ut i ett eller båda benen. Det drabbade benet kan kännas domnat, svagt eller kallt på grund av minskade nervsignaler som styr känsel och muskelaktivitet.
Ett diskbråck i ländryggen uppstår när upprepade påfrestningar, åldrande eller skador försvagar diskens yttre lager. Ryggmärgsdiskarna förlorar vatteninnehåll och elasticitet med åldern, vilket gör dem mer benägna att gå sönder. Felaktiga lyft av tunga föremål, plötsliga vridningar eller långvarigt sittande med dålig hållning ökar trycket på diskarna. Överdriven kroppsvikt och rökning påskyndar också diskdegenerationen genom att minska blodflödet och näringstillförseln till ryggvävnaden.
Diagnos: Läkare diagnostiserar ett diskbråck i ländryggen genom att utföra en fysisk undersökning för att testa muskelstyrka, reflexer och känsel i benen. Avbildningstester som magnetisk resonanstomografi eller datortomografi bekräftar den exakta platsen för och storleken på bråcket.
Behandling: Milda fall förbättras vanligtvis med vila, sjukgymnastik och antiinflammatorisk medicinering. Läkare kan ordinera övningar för att stärka ryggmusklerna och minska nervtrycket. Om smärta, domningar eller köldkänsla kvarstår eller förvärras kan kirurgisk behandling, t.ex. mikrodiskektomi, avlägsna den del av disken som drabbats av bråck för att lindra nervtrycket.
2. Lumbal spinal stenos
Lumbal spinal stenos är en förträngning av ryggradskanalen i nedre delen av ryggen. Denna förträngning komprimerar ryggmärgen eller ryggmärgsnerverna som leder nervsignaler till benen. Detta tillstånd orsakar ofta ryggsmärta, domningar, stickningar, svaghet eller en kall känsla i benen som förvärras när man går eller står. Symtomen förbättras vanligtvis när du sitter eller lutar dig framåt.
Lumbal spinal stenos utvecklas vanligtvis som ett resultat av åldersrelaterade förändringar i ryggraden. Diskarna mellan kotorna blir mindre och de omgivande ligamenten blir tjockare med tiden. Bensporrar bildas som en reaktion på ledförslitning orsakad av artros. Dessa strukturella förändringar gör att ryggmärgskanalen gradvis blir trängre. Hos vissa personer beror spinal stenos på medfödd förträngning av ryggraden, tidigare ryggmärgsskada eller tillstånd som spondylolisthesis, som uppstår när en kota glider framåt över en annan kota.
Ställer diagnos: Läkare diagnostiserar lumbal spinal stenos genom att kombinera fysisk undersökning och avbildningstester. Magnetisk resonanstomografi ger detaljerade bilder av ryggmärgskanalen och nervkompressionen. Ibland kan ett myelogram med datortomografi hjälpa till att identifiera graden av förträngning.
Behandling: Inledande behandling inkluderar sjukgymnastik, hållningskorrigering och medicinering för att minska smärta och inflammation. Epidurala steroidinjektioner kan minska svullnaden runt nerverna. Svåra fall kan kräva kirurgisk dekompression, t.ex. laminektomi, för att vidga ryggmärgskanalen och minska nervtrycket.
3. Degenerativ disksjukdom
Degenerativ disksjukdom utvecklas när mellankotskivorna förlorar fukt och elasticitet med åldern. Diskarna blir tunnare och deras förmåga att absorbera stötar minskar, vilket ökar trycket på ryggradens leder och nerver. Detta tillstånd kan orsaka kronisk ryggsmärta, domningar i benen och en känsla av kyla på grund av minskad nervfunktion.
Degenerativ disksjukdom är huvudsakligen en följd av naturligt åldrande. Upprepad mekanisk belastning, tungt fysiskt arbete eller frekventa böjningar och lyft påskyndar diskförslitningen. Dålig hållning, rökning och fetma bidrar också genom att minska tillförseln av syre och näringsämnen till ryggens diskar. Genetiska faktorer ökar risken för tidig degeneration av diskarna i ryggraden. Med tiden bildas sprickor i diskens yttre lager, vilket gör att det inre gelliknande materialet torkar ut och förlorar sin dämpande förmåga.
Diagnos: Läkare identifierar degenerativ disksjukdom genom fysisk undersökning och bildtester. Röntgenbilder visar minskad diskhöjd och förändringar i ryggradsinriktningen. Magnetisk resonanstomografi avslöjar uttorkning av disken och nervkompression.
Behandling: Konservativ behandling omfattar sjukgymnastik, kontroll av kroppsvikt och smärtlindrande läkemedel. En sjukgymnast kan utforma övningar för att stabilisera ryggraden och förbättra flexibiliteten. I svåra fall kan kirurgiska ingrepp som fusion av ryggraden eller byte till en konstgjord disk bidra till att minska smärtan och återställa stabiliteten.
4. Ischias
Ischias uppstår när ischiasnerven blir irriterad eller komprimerad, vanligtvis av ett diskbråck eller en bensporre. Ischiasnerven löper från nedre delen av ryggraden genom skinkorna och ner i varje ben. Kompression av denna nerv orsakar skarp smärta i nedre delen av ryggen som strålar ut längs nervbanan. Det drabbade benet känns ofta domnat, svagt eller kallt.
De vanligaste orsakerna till ischias är diskbråck, spinal stenos eller bensporrar som trycker på nerven. Andra orsaker är piriformissyndrom, där piriformis-muskeln i skinkan trycker på nerven, eller trauma som skadar den nedre delen av ryggraden. Fetma, långvarigt sittande och dålig hållning ökar trycket på nedre delen av ryggen och bidrar till nervirritation.
Diagnos: Läkare utför ett rakt benhöjningstest för att kontrollera om nervspänningen reproducerar smärtan. Magnetisk resonanstomografi eller datortomografi hjälper till att lokalisera orsaken till nervkompression. Elektromyografi kan bedöma nervfunktionen.
Behandling: De flesta fall av ischias förbättras med sjukgymnastik, antiinflammatorisk medicinering och stretchövningar. Vid ihållande eller svår nervkompression kan det krävas kirurgiskt avlägsnande av det diskfragment eller den bensporre som trycker på nerven.
5. Sjukdom i perifera artärer
Perifer artärsjukdom beror på förträngning eller blockering av artärer som förser benen med blod. Det minskade blodflödet leder till smärta, domningar, svaghet och kyla i benen, särskilt när man går. I svåra fall kan huden på benen eller fötterna bli blek eller blåaktig.
Perifer artärsjukdom utvecklas främst på grund av ateroskleros, som uppstår när fettavlagringar (plack) byggs upp inuti artärväggarna. Dessa plack förtränger artärerna och begränsar blodflödet. Rökning, diabetes, högt blodtryck och högt kolesterolvärde påskyndar plackbildningen. Brist på fysisk aktivitet och fetma ökar också risken. I sällsynta fall orsakar inflammation i blodkärlen eller skador på artärerna perifer artärsjukdom.
Diagnos: Läkare diagnostiserar perifer artärsjukdom genom testning av ankel-brachialindex, som jämför blodtrycket i fotleden och i armen. Dopplerultraljud eller angiografi ger bilder av artärerna för att lokalisera blockeringar.
Behandling: Livsstilsförändring spelar en viktig roll i behandlingen. Du måste sluta röka, kontrollera blodsockret och kolesterolet samt motionera regelbundet. Mediciner som vidgar blodkärlen eller förhindrar blodproppar kan förbättra blodcirkulationen. I avancerade fall kan angioplastik eller bypass-operation återställa blodflödet.
6. Diabetisk neuropati
Diabetisk neuropati uppstår när kroniskt högt blodsocker skadar perifera nerver. Denna nervskada börjar ofta i fötter och ben och orsakar domningar, brännande smärta och köldkänslor. Ryggen kan värka på grund av förändrad hållning eller nervsmärta som strålar ut från nedre delen av ryggraden.
Ställande av diagnos: Läkaren går igenom din sjukdomshistoria, kontrollerar blodsockernivån och testar nervfunktionen med elektromyografi eller nervledningsstudier. En fotundersökning hjälper till att upptäcka känselbortfall.
Behandling av sjukdomen: Strikt blodsockerkontroll är den viktigaste behandlingen. Medicinering som lindrar nervsmärta, t.ex. vissa antidepressiva läkemedel eller antikonvulsiva läkemedel, kan ge tröst.
7. Perifer neuropati av andra orsaker
Perifer neuropati kan också bero på vitaminbrist, alkoholmissbruk, gifter eller vissa mediciner. Skadade nerver kan inte överföra signaler mellan hjärnan och benen på rätt sätt, vilket leder till domningar, svaghet, köldkänslor och ibland ryggsmärta.
Vitaminbrist, särskilt brist på vitamin B1 (tiamin), vitamin B6 (pyridoxin), vitamin B12 (kobalamin), vitamin E eller niacin, stör nervmetabolismen och upprätthållandet av myelin. Alkoholmissbruk orsakar både näringsbrist och direkt toxisk skada på nerverna. Exponering för tungmetaller som bly eller kvicksilver och vissa industriella lösningsmedel skadar också nerverna. Vissa läkemedel kan orsaka perifer neuropati, bland annat cellgifter (t.ex. cisplatin och vinkristin), vissa antibiotika (t.ex. metronidazol och nitrofurantoin) och läkemedel som används för att behandla kramper eller hjärtrytmproblem (t.ex. amiodaron eller fenytoin).
Diagnos: Läkare utför blodprover för att identifiera näringsbrister, metaboliska störningar eller toxisk exponering. Elektromyografi och nervledningsstudier fastställer omfattningen av nervskadan.
Behandling: Behandlingen beror på den bakomliggande orsaken. Vitamintillskott hjälper vid brist. Att undvika alkohol eller giftiga ämnen förebygger ytterligare skador. Sjukgymnastik hjälper till att bibehålla muskelstyrka och koordination. När läkemedel orsakar nervskador kan läkaren justera eller sätta ut läkemedlet och välja ett alternativt läkemedel.
Ryggsmärta som uppträder tillsammans med domningar och kyla i benen kräver alltid medicinsk utvärdering och behandling, eftersom dessa symtom vanligtvis indikerar nervkompression eller dåligt blodflöde. Tidig diagnos och behandling förhindrar permanent nervskada, funktionsnedsättning eller vävnadsförlust.
