Neuromuskulära sjukdomar påverkar nerverna som styr de viljestyrda musklerna och kommunikationen mellan nerver och muskler. Dessa medicinska tillstånd stör hur nervsystemet signalerar till musklerna att röra sig. Därför är symtomen på neuromuskulära sjukdomar vanligtvis muskelsvaghet, muskelryckningar, kramper, förlust av muskelmassa och muskelförtvining. Dessa symtom påverkar ofta rörlighet och koordination. Patienterna kan också uppleva domningar, stickningar eller svårigheter att andas och svälja, beroende på vilka nerver och muskler som är involverade. Dessa symtom kan utvecklas gradvis eller uppträda plötsligt, och varierar mycket beroende på den specifika sjukdomen.
Varje neuromuskulär sjukdom har sin egen orsak och sina egna symtom. I den här artikeln kommer vi att beskriva vanliga neuromuskulära sjukdomar, deras orsaker, förklara mekanismen för hur varje sjukdom ger upphov till sina symtom och ge information om diagnostisering av sjukdomen.
1. Amyotrofisk lateral skleros
Amyotrofisk lateral skleros är en progressiv neuromuskulär sjukdom som orsakar degeneration av motorneuron i hjärnan och ryggmärgen. Motorneuron är de nervceller som ansvarar för att kontrollera frivilliga muskelrörelser.
I de flesta fall av amyotrofisk lateral skleros kan läkarna inte identifiera någon tydlig orsak. I cirka 5-10% av fallen beror dock orsaken på ärftliga genetiska mutationer, t.ex. mutationer i SOD1-genen eller C9orf72-genen. Exponering för miljöföroreningar, oxidativ stress och excitotoxicitet kan också bidra till utvecklingen av denna sjukdom.
Symtom på amyotrofisk lateral skleros
Muskelsvaghet
Muskelsvaghet uppträder ofta i armar eller ben och förvärras gradvis. Förlusten av motorneuroner leder till minskad stimulering av skelettmuskelfibrerna, vilket gör att muskelfibrerna krymper och förlorar styrka. Muskelsvaghet förekommer hos nästan alla personer med amyotrofisk lateral skleros och börjar ofta i en extremitet. Läkarna rekommenderar noggrann övervakning av aktiviteter som kräver finmotorik, t.ex. att knäppa kläder eller greppa föremål.
Ryckningar i musklerna
Muskelryckningar yttrar sig som små, ofrivilliga muskelsammandragningar under huden. Hyperexcitabilitet i motorneuron orsakar spontana urladdningar, vilket resulterar i synliga ryckningar. Detta symptom förekommer ofta vid amyotrofisk lateralskleros och uppträder vanligtvis i armar, axlar eller tunga. Läkare använder ofta detta symtom för att stödja diagnosen vid fysisk undersökning eller elektromyografi.
Svårigheter att tala och svälja
När amyotrofisk lateralskleros påverkar de bulbära motorneuronen förlorar de muskler som ansvarar för att tala och svälja styrka. Denna muskelsvaghet leder till sluddrigt tal och svårigheter att hantera mat eller vätska. Dessa symtom utvecklas i cirka 30 procent av fallen av amyotrofisk lateralskleros. Läkare rekommenderar försiktighet när man äter, eftersom svårigheter att svälja kan öka risken för aspiration av mat.
Diagnos av amyotrofisk lateral skleros
Diagnosen amyotrofisk lateralskleros ställs med en kombination av kliniska utvärderingar och specialiserade tester, eftersom det inte finns något enda definitivt test för denna sjukdom. Neurologer börjar vanligtvis med en detaljerad sjukdomshistoria och fysisk undersökning, följt av tester som elektromyografi (EMG), nervledningsstudier, magnetisk resonanstomografi, blod- och urinprov och ibland muskel- eller nervbiopsier för att utesluta andra tillstånd. I vissa fall kan även genetiska tester och ryggmärgsprov utföras för att stödja diagnosen.
2. Myastenia gravis
Myasthenia gravis är en autoimmun neuromuskulär sjukdom som stör kommunikationen mellan nerver och skelettmuskler i den neuromuskulära övergången.
I de flesta fall av myasthenia gravis producerar immunsystemet antikroppar som blockerar eller förstör acetylkolinreceptorer på muskelceller. Denna störning förhindrar korrekt muskelsammandragning.
Symtom på myasthenia gravis
Muskelsvaghet som förvärras vid fysisk aktivitet
Muskelsvaghet uppträder vanligtvis i ögon, ansikte, hals och extremiteter. Immunangreppet minskar antalet funktionella acetylkolinreceptorer, vilket försvagar musklernas svar på nervsignaler. Repetitiv användning av de drabbade musklerna orsakar en tillfällig minskning av muskelstyrkan (trötthet). Detta symptom är vanligt och varierar ofta i svårighetsgrad under dagen.
Hängande ögonlock
Hängande ögonlock på ett eller båda ögonlocken beror på svaghet i muskeln levator palpebrae superioris. Blockad av acetylkolinreceptorn orsakar otillräcklig sammandragning av denna muskel. Detta symptom är ett tidigt och ofta förekommande tecken och förekommer i mer än 50% av fallen av myasthenia gravis.
Dubbelseende
Muskelsvaghet i de extraokulära musklerna gör att ögonen inte är i linje med varandra, vilket leder till dubbelseende. Detta symptom uppträder ofta i ett tidigt skede av sjukdomen och kan variera under dagen. En noggrann bedömning av ögonrörelserna hjälper till att skilja myasthenia gravis från andra sjukdomar.
Diagnos av myasthenia gravis
Diagnosen myasthenia gravis ställs med hjälp av en kombination av klinisk utvärdering och specialiserade tester, eftersom symtomen – som muskelsvaghet – kan efterlikna symtom på andra sjukdomar.
Klinisk utvärdering:
- Neurologisk undersökning: Läkarna bedömer reflexer, muskelstyrka, muskeltonus, koordination, balans och sensorisk funktion.
- Symtomhistoria: Fluktuerande muskelsvaghet, särskilt i ögon, ansikte och extremiteter, är en viktig ledtråd.
Diagnostiska tester:
- Blodprov: Blodprov hjälper till att upptäcka antikroppar som AChR (acetylkolinreceptor) och MuSK (muskelspecifikt kinas). Omkring 80-85 procent av patienterna med myasthenia gravis testar positivt för AChR-antikroppar.
- Test med ispaket: Detta test används vid hängande ögonlock. Nedkylning av muskeln kan tillfälligt förbättra muskelsvagheten, vilket tyder på myasthenia gravis.
- Test med edrofonium (Tensilon): Ett kortverkande läkemedel injiceras för att se om muskelstyrkan förbättras under en kort tid. Detta test stöder diagnosen myasthenia gravis.
- Elektromyografi (EMG): Elektromyografi (EMG), särskilt enfiber-EMG – som är det känsligaste testet för myasthenia gravis – mäter elektrisk aktivitet mellan nerver och muskler.
- Repetitiv nervstimulering: Detta test visar hur väl nerverna överför signaler till musklerna vid upprepad stimulering. Trötthet som svar är typiskt för myasthenia gravis.
Avbildningstest och andra tester:
- Datortomografi (CT) och magnetisk resonanstomografi (MRI): Dessa tester utförs för att kontrollera om det finns avvikelser eller tumörer i thymus (thymom), som är förknippade med myasthenia gravis.
- Lungfunktionstester: Dessa tester utvärderar om myasthenia gravis påverkar andningsmusklerna eller inte.
Observera att diagnosen kan vara svår, eftersom:
- Symtomen kan variera eller bara drabba vissa muskler.
- Myasthenia gravis ”syns” inte alltid under ett läkarbesök – t.ex. kanske ett hängande ögonlock inte är närvarande vid den tidpunkten.
- Vissa patienter har normala antikroppsnivåer, särskilt vid okulär myasthenia gravis.
3. Duchennes muskeldystrofi
Duchennes muskeldystrofi är en genetisk neuromuskulär sjukdom som orsakar progressiv muskeldegeneration och muskelsvaghet. Sjukdomen drabbar främst män och börjar vanligtvis i tidig barndom.
Orsaken till sjukdomen: Mutationer i DMD-genen leder till avsaknad av dystrofin – ett protein som stabiliserar muskelcellmembranen. Utan dystrofin blir muskelfibrerna sårbara för skador under sammandragning.
Symtom på Duchennes muskeldystrofi
Långsam utveckling av rörelseförmåga
Barn med denna störning börjar ofta gå senare än genomsnittet och har svårt att springa eller gå i trappor. Muskelfiberdegeneration och minskad muskelstyrka orsakar dessa förseningar. Detta symptom uppträder vanligtvis före fem års ålder.
Förstoring av vadmusklerna (pseudohypertrofi)
Vadmusklerna ser förstorade ut på grund av att muskelvävnaden ersätts av fett och bindväv. Trots sitt utseende har dessa muskler minskad styrka. Detta symptom är ett karakteristiskt fynd vid Duchennes muskeldystrofi.
Svag höft- och lårmuskel (Gower-tecken)
När drabbade personer reser sig från golvet använder de händerna för att trycka på låren för att resa sig upp. Denna manöver kompenserar för svaga höft- och lårmuskler. Detta symptom uppträder vanligen i tidig skolålder.
Diagnos av Duchennes muskeldystrofi
Duchennes muskeldystrofi diagnostiseras vanligtvis genom en kombination av klinisk utvärdering och specialiserade tester. Läkarna börjar med en fysisk undersökning och familjehistoria och letar efter tecken som fördröjd gång, muskelsvaghet och Gower-tecknet. Ett blodprov som mäter kreatinkinasnivåerna (CK) används ofta, eftersom förhöjda CK-värden tyder på muskelskador. Diagnosen bekräftas genom genetisk testning för att identifiera mutationer i DMD-genen. Muskelbiopsi kan avslöja avsaknad av dystrofinuttryck.
4. Guillain-Barrés syndrom
Guillain-Barrés syndrom är en akut autoimmun sjukdom som orsakar inflammation och demyelinisering av perifera nerver.
I de flesta fall av Guillain-Barrés syndrom angriper immunsystemet myelinskidan efter en utlösande infektion, t.ex. en luftvägs- eller gastrointestinal sjukdom. Campylobacter jejuni-infektion är en vanlig föregångare.
Symtom på Guillain-Barrés syndrom
Snabbt insättande muskelsvaghet
Muskelsvagheten börjar i benen och sprider sig uppåt. Demyeliniseringen gör att nervledningen blir långsammare och muskelaktiveringen störs. Detta symtom uppträder i nästan alla fall och utvecklas under flera dagar till 2-3 veckor.
Stickande eller domnande känsla (parestesi)
Onormala förnimmelser börjar ofta i tår och fingrar. Inflammation i sensoriska nerver orsakar störd signalöverföring. Detta symptom är vanligt men mindre framträdande än muskelsvaghet.
Förlust av reflexer
Skador på de perifera nerverna försämrar reflexbågarna, vilket resulterar i avsaknad av djupa senreflexer. Läkare använder ofta detta tecken för att stödja diagnosen.
Diagnos av Guillain-Barrés syndrom
Läkare utför en lumbalpunktion för att bedöma proteinnivåerna i cerebrospinalvätskan, som vanligtvis är förhöjda utan ökat cellantal. Elektrofysiologiska studier kommer att visa långsam nervledning.
5. Spinal muskulär atrofi
Spinal muskelatrofi är en genetisk sjukdom som orsakar degeneration av motorneuroner i ryggmärgen, vilket leder till muskelförtvining och muskelsvaghet.
Orsaken till sjukdomen: Mutationer i SMN1-genen minskar produktionen av proteinet survival motor neuron, som är nödvändigt för motorneuronernas funktion. Svårighetsgraden beror på antalet kopior av SMN2-genen.
Symtom på spinal muskelatrofi
Floppy baby-syndrom (hypotoni)
Spädbarn med den svåra formen av denna sjukdom verkar halta på grund av minskad muskeltonus. Förlust av motorneuron förhindrar korrekt aktivering av musklerna. I de svåraste fallen uppträder detta symptom kort efter födseln.
Svårigheter att andas och svälja
Svaghet i andnings- och bulbarmusklerna försämrar andning och sväljning. Motorisk neurondegeneration orsakar minskad innervation till dessa muskler. Dessa symtom utgör allvarliga hälsorisker och kräver omedelbar medicinsk behandling.
Progressiv muskelförtvining
Fortlöpande förlust av motorneuron leder till gradvis muskelatrofi. Detta symptom blir tydligare med åldern vid lindrigare former av denna sjukdom.
Diagnos av spinal muskelatrofi
Spinal muskelatrofi diagnostiseras vanligtvis genom en kombination av klinisk utvärdering och genetisk testning. Läkarna bedömer först symtom som muskelsvaghet, hypotoni och motoriska förseningar, ofta med stöd av fysiska undersökningar och familjehistoria. Det mest tillförlitliga testet är en genetisk analys som letar efter deletioner eller mutationer i SMN1-genen, som orsakar de flesta fall av spinal muskelatrofi. Ytterligare tester som elektromyografi (EMG), nervledningsstudier eller muskelbiopsi kan utföras för att utesluta andra neuromuskulära sjukdomar.
