Oavsiktlig viktökning är en ökning av kroppsvikten utan ett ökat födointag eller en minskning av fysisk aktivitet. Svårigheter att gå ner i vikt, å andra sidan, är svårigheten att minska kroppsvikten trots ansträngningar att göra det. Dessa tillstånd oroar många människor, eftersom de ser dem som en manifestation av en sjukdom. I den här artikeln kommer du att lära dig om orsaker till oavsiktlig viktökning och svårigheter att gå ner i vikt och hur man behandlar detta tillstånd.
Orsaker till oavsiktlig viktökning och svårigheter att gå ner i vikt
En av följande sjukdomar eller tillstånd kan orsaka oavsiktlig viktökning och svårigheter att gå ner i vikt.
1. Hypotyreos
Hypotyreos, eller en underaktiv sköldkörtel, är ett tillstånd där sköldkörteln inte producerar tillräckligt med sköldkörtelhormoner. Dessa hormoner spelar en avgörande roll för att reglera ämnesomsättningen – den hastighet med vilken kroppen bränner kalorier.
Vid hypotyreos saktar de lägre än normala nivåerna av sköldkörtelhormoner ämnesomsättningen, vilket orsakar viktökning och gör det svårt att gå ner i vikt. Dessutom spelar sköldkörtelhormoner också en roll i lipid- och glukosmetabolism, matsmältning och muskelfunktion. Därför, när sköldkörtelhormonnivåerna är låga, kan alla dessa funktioner bromsas.
För att diagnostisera hypotyreos beställer läkare vanligtvis ett blodprov för att mäta nivåerna av sköldkörtelstimulerande hormon (TSH) och nivåerna av sköldkörtelhormonerna tyroxin (T4) och trijodtyronin (T3). Höga TSH-nivåer indikerar vanligtvis hypotyreos.
För att behandla hypotyreos rekommenderar läkare vanligtvis daglig användning av det syntetiska sköldkörtelhormonet levotyroxin. Detta syntetiska sköldkörtelhormon kommer att återställa adekvata hormonnivåer och vända vanligtvis symtomen på hypotyreos med tiden.
2. Insulinresistens och typ-2 diabetes
Insulinresistens är ett tillstånd där kroppens celler blir resistenta mot hormonet insulin. Insulin gör att cellerna kan ta upp glukos – kroppens primära energikälla. När cellerna är resistenta mot insulin tas inte glukos upp effektivt utan stannar kvar i blodomloppet, vilket orsakar höga blodsockernivåer.
Som en kompensationsmekanism producerar bukspottkörteln mer insulin, vilket leder till höga insulinnivåer, eller hyperinsulinemi. Höga insulinnivåer kan stimulera kroppen att lagra fett, särskilt i bukområdet, vilket resulterar i viktökning.
Typ 2-diabetes utvecklas ofta hos individer med insulinresistens om bukspottkörteln inte kan hålla jämna steg med den ökade efterfrågan på insulin och misslyckas med att upprätthålla blodsockernivåerna.
Diagnos av insulinresistens kan vara utmanande, eftersom detta tillstånd inte orsakar märkbara symtom initialt. Läkare diagnostiserar ofta insulinresistens genom att kontrollera kända riskfaktorer som fetma, fysisk inaktivitet, högt blodtryck och onormala kolesterolnivåer. För typ 2-diabetes inkluderar diagnosen vanligtvis blodprover för att mäta fasteglukosnivåer, HbA1c-nivåer och orala glukostoleranstest.
Behandling av insulinresistens och typ 2-diabetes inkluderar livsstilsförändringar som att anta en hälsosammare kost, regelbunden motion, viktminskning och medicinering (som metformin) för att sänka blodsockernivåerna.
3. Polycystiskt ovariesyndrom
Polycystiskt ovariesyndrom är en hormonell störning som är vanlig bland kvinnor i fertil ålder. Kvinnor med polycystiskt ovariesyndrom har vanligtvis sällsynta eller långvariga menstruationer och högre än normala nivåer av manliga hormoner (androgener). Äggstockarna kan utveckla många små samlingar av vätska (folliklar) och misslyckas med att regelbundet släppa ut ägg.
Polycystiskt ovariesyndrom påverkar hur kvinnors kroppar bearbetar insulin, vilket leder till insulinresistens och orsakar viktökning. Detta tillstånd kan också leda till andra hälsoproblem som typ 2-diabetes, högt kolesterol och hjärtsjukdomar.
Diagnos av polycystiskt ovariesyndrom utförs med en genomgång av sjukdomshistoria, fysisk undersökning, blodprover för att mäta hormonnivåer och ultraljud för att kontrollera förekomsten av polycystiska äggstockar.
Behandlingen inkluderar livsstilsförändringar, viktminskning och medicinering. Mediciner inkluderar hormonella p-piller för att reglera menstruationen och metformin för att hantera insulinresistens.
4. Depression
Depression är en humörstörning som orsakar ihållande känslor av sorg och förlust av intresse. Depression påverkar hur en person känner, tänker och beter sig och kan leda till en mängd olika fysiska och känslomässiga problem.
Depression kan leda till viktuppgång eller svårigheter att gå ner i vikt på flera sätt. För det första kan depression leda till minskad fysisk aktivitet och ett ökat intag av högkalorimat. För det andra kan vissa antidepressiva medel som används för att behandla depression leda till viktökning.
Diagnos av depression inkluderar en fysisk undersökning, labbtester och en psykologisk utvärdering.
Behandling av depression är ofta en kombination av mediciner (som selektiva serotoninåterupptagshämmare eller serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare) och psykoterapi.
5. Cushings syndrom
Cushings syndrom är en hormonell störning som orsakas av långvarig exponering av kroppens vävnader för höga nivåer av hormonet kortisol. Vanliga orsaker till Cushings syndrom inkluderar långvarig användning av kortikosteroidmediciner och tumörer som producerar kortisol.
De höga kortisolnivåerna vid Cushings syndrom kan främja viktökning, särskilt i ansiktet, övre delen av ryggen mellan axlarna och buken, medan armar och ben förblir smala.
Diagnos av Cushings syndrom utförs genom en genomgång av medicinsk historia, fysisk undersökning och laboratorietester för att mäta kortisolnivåer i urin, saliv och blod. Ibland används avbildningstester som CT-skanning eller MRI för att identifiera eventuella tumörer.
Behandlingen beror på orsaken, men kan inkludera minskning av dosen av kortikosteroidläkemedel, operation för att ta bort tumörer, strålbehandling eller mediciner för att kontrollera kortisolproduktionen.
Om du är orolig för oavsiktlig viktökning och svårigheter att gå ner i vikt, är det viktigt att uppsöka en läkare för att utesluta eventuella underliggande medicinska tillstånd. När de underliggande orsakerna har identifierats kan du arbeta med din läkare eller en dietist för att utveckla en viktminskningsplan som passar dig.
