Fenytoin (Epanutin) är ett läkemedel mot epilepsi som läkare använder för att kontrollera anfall. Läkare ordinerar detta läkemedel främst till personer som har epilepsi, särskilt fokala anfall och generaliserade tonisk-kloniska anfall. Fenytoin (Epanutin) kan också förebygga anfall efter hjärnkirurgi eller efter en allvarlig skallskada. Inom akutsjukvården använder läkare ibland intravenöst fenytoin för att förebygga anfall efter att tillståndet status epilepticus har stoppats.
Vanliga handelsnamn på fenytoinläkemedel är Epanutin, Dilantin, Phenytek, Epanutin Infatabs och Fenitoina.
Fenytoin (Epanutin) kan effektivt kontrollera anfall hos många människor. Kliniska studier visar att anfallsfrekvensen minskar med cirka 60 % hos en stor andel av patienterna som tar lämpliga doser och upprätthåller en stabil koncentration av läkemedlet i blodet. Fenytoin har dock ett smalt terapeutiskt intervall. Detta innebär att skillnaden mellan en effektiv dos och en toxisk dos kan vara liten. Därför övervakar läkare ofta fenytoinkoncentrationerna i blodet under behandlingen.
Verkningsmekanism för fenytoin (Epanutin)
Fenytoin verkar genom att stabilisera den elektriska aktiviteten i hjärnans nervceller. Anfall uppstår när grupper av nervceller producerar överdrivna och synkroniserade elektriska signaler. Denna onormala elektriska aktivitet sprider sig över hjärnans nätverk och orsakar okontrollerade rörelser, medvetsförlust eller andra neurologiska symtom.
Fenytoin påverkar också kalciumflödet och frisättningen av signalsubstanser i vissa hjärnregioner. Dessa sekundära effekter kan bidra till att kontrollera anfallen.
Biverkningar av läkemedlet fenytoin (Epanutin)
Fenytoin kan ge många biverkningar. Vissa biverkningar förekommer ofta och är lindriga, medan andra biverkningar förekommer sällan men kan vara allvarliga.
Vanliga biverkningar av fenytoin är:
- Yrsel
- Dåsighet
- Klumpighet eller ostadiga rörelser
- Otydligt tal
- Dubbelseende
- Illamående
- Kräkningar.
Vanliga långvariga biverkningar av fenytoin är:
- Tandköttsförstoring
- Överdriven hårväxt
- Grovare ansiktsdrag
- Skador på perifera nerver
- Benskörhet.
Allvarliga biverkningar av fenytoin är:
- Allvarliga hudreaktioner
- Leverskada
- Blodcellsrubbningar
- Fosterskador under graviditet
- Allvarliga allergiska reaktioner
- Förstorade lymfkörtlar.
Nedan förklarar vi viktiga biverkningar och ger dig råd om hur du kan undvika eller minska dem.
1. Neurologiska biverkningar (yrsel, klumpighet, ostadiga rörelser och sluddrigt tal)
De neurologiska biverkningarna förekommer relativt ofta, särskilt när fenytoinkoncentrationen i blodet blir för hög.
Cirka 15 % av de personer som tar fenytoin (Epanutin) upplever yrsel, cirka 22 % har ostadiga rörelser eller klumpighet, cirka 10 % upplever sluddrigt tal och cirka 10 % upplever dubbelseende.
Orsak: Fenytoin minskar den elektriska aktiviteten i nervcellerna. Denna terapeutiska verkan dämpar anfall. Denna verkan kan dock också dämpa normal nervsignalering i de delar av hjärnan som styr balans, koordination och ögonrörelser.
Lillhjärnan spelar en viktig roll för koordinationen. Ansamling av fenytoin i lillhjärnans nervceller stör lillhjärnans normala funktion. Denna störning orsakar ostadig gång, svårigheter att kontrollera rörelser, sluddrigt tal och snabba ofrivilliga ögonrörelser.
Hög fenytoinkoncentration i blodet ökar denna risk eftersom hämningen av nervcellerna blir starkare.
Du kan minska dessa biverkningar genom att vidta följande åtgärder:
- Ta exakt den dos som din läkare ordinerar.
- Ändra inte dosen utan medicinsk vägledning.
- Gör regelbundna blodprover för att mäta fenytoinkoncentrationen.
- Undvik alkohol, eftersom alkohol ökar depressionen i centrala nervsystemet.
Läkare minskar ofta dosen när dessa neurologiska symtom uppträder. I de flesta fall förbättras symtomen efter dosjustering.
2. Tandköttsförstoring (gingival hyperplasi)
Tandköttsförstoring är en typisk långsiktig biverkning av fenytoin.
Studier visar att denna biverkning förekommer hos cirka 35 % av de personer som tar fenytoin under lång tid.
Denna biverkning förekommer oftare hos barn och unga vuxna.
Orsak: Fenytoin stimulerar fibroblastaktiviteten i tandköttsvävnaden. Fibroblaster producerar kollagen och andra strukturella proteiner. Den ökade fibroblastaktiviteten orsakar överdriven tillväxt av bindväv.
Fenytoin påverkar även kalciummetabolismen i tandköttscellerna. Effekten på kalciumet förändrar den normala cellomsättningen och ökar vävnadsansamlingen.
Tandplack och lokal inflammation förvärrar denna process avsevärt. Bakteriellt plack stimulerar inflammatoriska signaler som främjar ytterligare vävnadstillväxt.
Du kan minska denna risk avsevärt genom god munhygien:
- Borsta tänderna noggrant minst två gånger om dagen.
- Använd tandtråd för att ta bort plack mellan tänderna.
- Besök en tandläkare regelbundet för professionell rengöring.
Tandläkare kan rekommendera tandköttsoperation i svåra fall.
Läkare byter ibland ut medicinen om tandköttsutvidgningen blir allvarlig.
3. Överdriven hårväxt (hirsutism)
Överdriven hårväxt förekommer hos cirka 10 % av de personer som tar läkemedlet fenytoin (Epanutin).
Denna biverkning förekommer oftare hos kvinnor och barn.
Orsak: Fenytoin stimulerar hårsäckarnas aktivitet. Läkemedlet förlänger hårväxtfasen i hårcykeln, vilket leder till tjockare och längre hår.
Hormonella förändringar kan också bidra till överdriven hårväxt. Fenytoin kan i viss mån påverka androgenmetabolismen, vilket i sin tur påverkar hårfördelningen.
4. Skador på perifera nerver
Skador på perifera nerver förekommer hos cirka 7 % av patienterna efter långvarig användning av fenytoin.
Risken ökar när behandlingen med fenytoin pågår under många år.
Fenytoin kan skada perifera nerver genom flera mekanismer:
- Kronisk hämning av neuronernas natriumkanalaktivitet
- Störning av folatmetabolismen
- Direkta toxiska effekter på nervfibrerna.
Dessa processer kan långsamt skada sensoriska nerver.
Symtom inkluderar:
- Domningar
- Stickande känsla
- Brännande känsla i fötter eller händer
- Nedsatt känsel.
Läkare minskar denna risk genom flera åtgärder:
- Använd den lägsta effektiva dosen.
- Övervaka symtomen under långvarig behandling med fenytoin.
- Mät fenytoinkoncentrationen i blodet regelbundet.
Om nervsymtom uppträder kan läkare behöva byta till ett annat läkemedel.
5. Benskörhet och osteoporos
Långvarig behandling med fenytoin ökar risken för bensjukdomar.
Forskningsstudier visar att:
- Bentätheten minskar hos cirka 42 % av de som använder fenytoin under lång tid
- Risken för frakturer ökar efter flera års behandling.
Orsak: Fenytoin aktiverar leverenzymer som bryter ned vitamin D. Vitamin D spelar en viktig roll för kalciumupptaget från tarmen.
Minskad vitamin D-aktivitet leder till:
- Minskat kalciumupptag
- Sekundära hormonförändringar
- Ökad bennedbrytning.
Dessa förändringar försvagar gradvis benstrukturen.
Du kan skydda benen genom flera åtgärder:
- Tillräckligt intag av vitamin D
- Tillräckligt intag av kalcium
- Regelbunden belastande träning
- Regelbundna bentäthetsmätningar.
Läkare kan skriva ut vitamin D-tillskott till patienter som tar fenytoin (Epanutin) under en längre tid.
6. Allvarliga hudreaktioner
Allvarliga hudreaktioner är sällsynta men farliga. Två allvarliga tillstånd är Stevens–Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys.
Allvarliga hudreaktioner förekommer hos cirka 3 av 10 000 personer som tar fenytoin.
Orsak: Metaboliter av fenytoin kan binda till proteiner i hudceller. Denna bindning bildar onormala immuntargeter. Immunsystemet attackerar då hudvävnaden.
Immunattacken orsakar omfattande hudinflammation, blåsor och hudavskalning.
Du måste omedelbart söka läkarvård om tidiga symtom uppträder:
- Feber
- Hudutslag
- Sår i munnen
- Ögonirritation.
Läkare avbryter omedelbart behandlingen med fenytoin när dessa symtom uppträder.
Genetisk testning kan identifiera vissa högriskpatienter innan behandlingen med fenytoin påbörjas.
7. Leverskada
Leverskada förekommer hos cirka 3 % av de personer som tar fenytoin.
Allvarliga leverskador förekommer mycket mer sällan.
Metabolismen av fenytoin sker huvudsakligen i levern. Under metabolismen kan reaktiva mellanprodukter bildas och skada levercellerna.
Immunreaktioner kan också bidra till att orsaka leverinflammation.
Du kan minska denna risk genom att övervaka leverenzymnivåerna, undvika överdriven alkoholkonsumtion och avbryta behandlingen om leverskada uppstår.
Symtom på leverskada inkluderar:
- Gul hud
- Mörk urin
- Buksmärta
- Trötthet.
Vem bör inte använda fenytoin? Vilka är de alternativa läkemedlen?
Vissa grupper bör undvika Epanutin (fenytoin) eftersom riskerna överväger fördelarna.
Personer med svår leversjukdom
Levern metaboliserar fenytoin. Allvarlig nedsatt leverfunktion minskar förmågan att bryta ner detta läkemedel. Denna minskade metabolism ökar ansamlingen av toxiska ämnen.
För dessa personer ordinerar läkare ofta alternativa läkemedel såsom levetiracetam och gabapentin. Dessa läkemedel är mindre beroende av levermetabolismen.
Gravida kvinnor
Fenytoin kan orsaka fosterskador, inklusive ansiktsmissbildningar, hjärtfel och tillväxthämning.
Tillståndet som kallas fetalt hydantoinsyndrom förekommer hos cirka 7 % av gravida kvinnor som tar fenytoin.
För gravida kvinnor kan läkare skriva ut säkrare alternativa läkemedel såsom lamotrigin och levetiracetam.
Personer med tidigare allvarliga hudreaktioner
Den som tidigare har utvecklat Stevens–Johnsons syndrom eller toxisk epidermal nekrolys av fenytoin bör aldrig ta detta läkemedel igen. Återexponering för läkemedlet kan orsaka en livshotande reaktion.
För dessa personer väljer läkare ofta alternativa läkemedel såsom valproat, levetiracetam och topiramat. Dessa läkemedel har olika kemiska strukturer och lägre risk för samma immunreaktion.
