Andnöd är den subjektiva känslan av att andningen kräver mer ansträngning än normalt, eller att man inte får tillräckligt med luft. Hjärtklappning är en känsla av att hjärtat slår för fort, dunkar, fladdrar eller hoppar över slag. När dessa två symtom uppträder tillsammans tyder de oftast på ett problem som rör hjärtat, lungorna eller kopplingen mellan dessa två system.
Sjukdomar och tillstånd som orsakar andnöd med hjärtklappning
1. Hjärtarytmier
En hjärtarytmi är en onormal hjärtrytm: hjärtat slår för fort, för långsamt eller i ett oregelbundet mönster. Arytmier är en av de vanligaste orsakerna till hjärtklappning, och de utlöser ofta andnöd eftersom ett ineffektivt hjärtslag pumpar mindre blod per minut, vilket minskar syretillförseln till kroppen och lungorna.
Den vanligaste arytmin är förmaksflimmer, som drabbar cirka 60 miljoner människor världen över. Vid förmaksflimmer avger hjärtats övre kammare (förmaken) kaotiska elektriska signaler istället för att dra ihop sig i en samordnad rytm. Resultatet blir en oregelbunden, ofta snabb hjärtrytm – vanligtvis mellan 100 och 175 slag per minut – som många beskriver som en darrande eller fladdrande känsla i bröstet.
Andra vanliga arytmier som orsakar både andnöd och hjärtklappning är:
- Supraventrikulär takykardi – en plötsligt uppkommen snabb hjärtfrekvens, vanligtvis 150 till 220 slag per minut, som uppstår ovanför kamrarna. Detta tillstånd förekommer hos cirka 2,25 av 1 000 personer i den allmänna befolkningen.
- Ventrikulär takykardi – en snabb rytm som har sitt ursprung i de nedre kamrarna, vilket är farligare eftersom det kan minska hjärtminutvolymen avsevärt.
- Prematur ventrikulär kontraktion – tidiga extra slag från ventriklarna, som de flesta upplever som ett ”uteblivet” slag följt av ett kraftigt dunk.
Arytmier har många orsaker: kranskärlssjukdom, hjärtklaffproblem, högt blodtryck, sköldkörtelrubbningar, elektrolytbalansrubbningar (särskilt låga kalium- eller magnesiumnivåer), överdrivet intag av koffein eller alkohol, vissa läkemedel samt strukturella förändringar i hjärtvävnaden efter en hjärtinfarkt.
2. Hjärtsvikt
Hjärtsvikt innebär att hjärtmuskeln har blivit för svag eller för stel för att pumpa blod effektivt. När hjärtat inte klarar av att pumpa blodet framåt tillräckligt väl, samlas vätska i lungorna – ett tillstånd som kallas lungstockning, vilket gör det svårt att andas. Samtidigt utlöser det försvagade hjärtat ofta kompensatoriska arytmier, vilket orsakar hjärtklappning.
Livstidsrisken för att utveckla hjärtsvikt är cirka 20 % för vuxna över 40 år.
Hjärtsvikt utvecklas från tillstånd som skadar eller överanstränger hjärtmuskeln över tid. De främsta orsakerna är:
- Kranskärlssjukdom – ansvarar för cirka 50 till 75 % av fallen av hjärtsvikt i utvecklade länder. Blockeringar i kranskärlen gör att hjärtmuskeln inte får tillräckligt med blod, vilket leder till hjärtinfarkt eller kronisk ischemi som försvagar hjärtmuskeln.
- Högt blodtryck (hypertoni). Högt blodtryck tvingar hjärtat att pumpa mot större motstånd under många år, vilket gör att hjärtmuskeln blir tjockare och svagare. Hypertoni bidrar till att orsaka ungefär 75 % av fallen av hjärtsvikt, ofta i kombination med andra faktorer.
- Dilaterad kardiomyopati – hjärtmuskeln sträcks ut och tunnas ut, vilket minskar dess pumpkraft. Virusinfektioner, alkoholmissbruk, vissa cellgifter och genetiska mutationer orsakar dilaterad kardiomyopati.
- Hjärtklaffssjukdom – skadade eller dåligt fungerande klaffar tvingar hjärtat att arbeta hårdare, vilket så småningom leder till hjärtsvikt.
3. Lungemboli
En lungemboli uppstår när en blodpropp – oftast med ursprung i benens djupa vener – vandrar till lungorna och blockerar en lungartär. Blockeringen hindrar blodet från att nå en del av lungan, vilket minskar syresättningen och tvingar hjärtats högra sida att arbeta hårdare. Kombinationen av låg syresättning och hjärtbelastning ger både plötslig, svår andnöd och snabb eller oregelbunden hjärtrytm.
Lungemboli är ett medicinskt nödläge. Det är den tredje vanligaste orsaken till hjärt- och kärldöd, efter hjärtinfarkt och stroke.
Riskfaktorer som kan leda till blodproppar inkluderar:
- Långvarig stillasittande – långa flygresor, sängläge efter operation eller sjukhusvistelse bromsar blodflödet i benvenerna.
- Nyligen genomförd operation – särskilt ortopediska ingrepp som höft- eller knäledsplastik, som medför en särskilt hög risk.
- Cancer – maligna tumörer utsöndrar ämnen som främjar blodproppsbildning.
- Graviditet och tiden efter förlossningen – graviditet ökar koagulationsfaktorerna och minskar venöst återflöde från benen.
- P-piller och hormonbehandling – östrogen ökar risken för blodproppsbildning.
- Ärftliga koagulationsrubbningar – tillstånd som Faktor V Leiden-mutation eller antifosfolipidsyndrom förekommer hos cirka 5 till 8 % av befolkningen och ökar koagulationsrisken avsevärt.
4. Anemi
Anemi är en brist på friska röda blodkroppar eller hemoglobin – det protein som transporterar syre genom blodomloppet. När blodet transporterar mindre syre per volymenhet kompenserar hjärtat genom att slå snabbare och hårdare för att leverera samma mängd syre till vävnaderna. Denna ökning av hjärtfrekvensen orsakar hjärtklappning, medan det underliggande syreunderskottet orsakar andnöd, särskilt vid ansträngning.
Anemi är mycket vanligt. Världshälsoorganisationen uppskattar att anemi förekommer hos 1,62 miljarder människor globalt – ungefär 24,8 % av världens befolkning. Järnbrist är den främsta orsaken och står för cirka 50 % av alla fall av anemi världen över. Andra viktiga orsaker är:
- Vitamin B12-brist och folatbrist – utan dessa näringsämnen kan benmärgen inte producera röda blodkroppar på rätt sätt. Vitamin B12-brist förekommer hos cirka 6 % av vuxna under 60 år och hos nästan 20 % av vuxna över 60 år.
- Kronisk njursjukdom – njurarna producerar ett hormon som kallas erytropoietin och som stimulerar produktionen av röda blodkroppar. Nedsatta njurar producerar mindre erytropoietin, vilket leder till anemi. Cirka 37 % av personer med kronisk njursjukdom har anemi.
- Kroniska sjukdomar – inflammatoriska tillstånd såsom reumatoid artrit, inflammatorisk tarmsjukdom och cancer hämmar produktionen av röda blodkroppar.
- Hemolytisk anemi – tillstånd såsom sicklecellanemi eller autoimmun hemolytisk anemi förstör röda blodkroppar snabbare än benmärgen hinner ersätta dem.
Bland orsakerna till andnöd med hjärtklappning är anemi en vanlig orsak – särskilt hos kvinnor i fertil ålder (där prevalensen uppgår till cirka 29 % globalt), äldre patienter och personer med kroniska sjukdomar.
5. Hypertyreos
Hypertyreos uppstår när sköldkörteln producerar för mycket sköldkörtelhormon, vilket påskyndar nästan alla metaboliska processer i kroppen. Överskott av sköldkörtelhormon ökar hjärtfrekvensen, höjer hjärtminutvolymen och ökar kroppens totala syrebehov. Resultatet blir en ihållande vilotakykardi (ofta över 100 slag per minut), hjärtklappning och andnöd, särskilt vid fysisk aktivitet.
Hypertyreos förekommer hos cirka 1,3 % av landets befolkning. Bland personer som diagnostiserats med hypertyreos uppger upp till 70 % hjärtklappning som ett symptom.
De huvudsakliga orsakerna till hypertyreos är:
- Graves sjukdom – en autoimmun sjukdom där immunsystemet producerar antikroppar som kontinuerligt stimulerar sköldkörteln. Graves sjukdom står för cirka 70 till 80 % av alla fall av hypertyreos och är betydligt vanligare hos kvinnor, som drabbas 7 till 10 gånger oftare än män.
- Toxisk multinodulär struma – flera sköldkörtelknölar som oberoende av varandra producerar hormon och kringgår de normala reglerande signalerna från hypofysen. Denna orsak blir vanligare med stigande ålder.
- Tyroidit – inflammation i sköldkörteln (orsakad av virusinfektion, förändringar efter förlossning eller vissa läkemedel) frigör tillfälligt lagrat sköldkörtelhormon i blodomloppet.
- Jodöverskott – intag av mycket stora mängder jod (från kosttillskott, vissa kontrastmedel som används vid bilddiagnostik eller läkemedlet amiodaron) kan utlösa överaktivitet i sköldkörteln, särskilt hos personer med redan befintliga sköldkörtelknölar.
6. Panikångest och ångest
Panikångest innebär återkommande, oväntade episoder av intensiv rädsla åtföljda av fysiska symtom som nära liknar allvarliga medicinska tillstånd. Under en panikattack aktiverar kroppen kamp-eller-flykt-reaktionen, vilket översvämmar blodomloppet med adrenalin. Adrenalin ökar hjärtfrekvensen, orsakar hyperventilation (snabb andning som inte motsvarar kroppens faktiska syrebehov) och utlöser en känsla av tryck över bröstet – vilket ger både hjärtklappning och andnöd samtidigt.
Panikångest förekommer hos cirka 2,5 % av landets befolkning.
Orsakerna till panikångest är:
- Genetisk predisposition – att ha en släkting i första ledet med panikångest ökar din egen risk med ungefär tre till fem gånger.
- Neurobiologiska faktorer – dysregulering av amygdala (hjärnans centrum för bearbetning av rädsla) och obalanser i signalsubstanser som serotonin, noradrenalin och gamma-aminosmörsyra bidrar till mottaglighet för panik.
- Livsstressorer och trauma – stora livshändelser, sorg och barndomstrauma ökar avsevärt risken för att utveckla panikångest.
- Medicinska utlösare – koffein, stimulerande läkemedel, hypoglykemi och sköldkörtelrubbningar kan alla utlösa eller förvärra panikattacker.
7. Hjärtklaffssjukdom
Hjärtklaffarna styr blodflödets riktning genom hjärtats fyra kammare. När en klaff förträngs (stenos) eller läcker (regurgitation) måste hjärtat arbeta hårdare för att upprätthålla hjärtminutvolymen. Denna extra arbetsbelastning sträcker ut och förstorar hjärtkamrarna, främjar arytmier och höjer trycket i lungcirkulationen – vilket leder till både hjärtklappning och andnöd.
De vanligaste klaffsjukdomarna som orsakar dessa två symtom är:
- Mitralisklaffprolaps – mitralisklaffens blad buktar tillbaka in i vänster förmak vid varje hjärtslag. Mitralisklaffprolaps är den vanligaste hjärtklaffssjukdomen och förekommer hos cirka 2 till 3 % av den allmänna befolkningen. De flesta fall är godartade, men en liten andel orsakar betydande regurgitation och arytmier.
- Mitralisinsufficiens – blod läcker bakåt genom mitralisklaffen, vilket minskar flödet framåt. Betydande mitralisinsufficiens förekommer hos ungefär 1,7 % av den allmänna befolkningen.
- Aortastenos – aortaklaffen förträngs, vilket hindrar blodflödet ut ur hjärtat. Detta tillstånd blir allt vanligare med åldern och förekommer hos 2 till 5 % av vuxna över 65 år.
Hjärtklaffssjukdom utvecklas till följd av reumatisk feber (särskilt i utvecklingsländer, där infektioner med streptokocker av grupp A lämnas obehandlade), åldersrelaterad kalciumavlagring på klaffbladen, medfödda missbildningar, infektiös endokardit (bakteriell infektion i klaffen) eller bindvävssjukdomar såsom Marfans syndrom.
Hjärtklaffsjukdom är en ganska vanlig orsak till andnöd med hjärtklappning, särskilt hos äldre vuxna och i populationer med hög förekomst av reumatisk feber. Globalt drabbas uppskattningsvis 55 miljoner människor av reumatisk hjärtsjukdom.
