Michelle Mandere, 24
Hur var din diagnos och hur påverkade den dig?
Inledningsvis var det mycket förvirring angående mitt tillstånd. Min mamma tog mig till många läkare, och ingen av dem visste exakt vad jag hade. Detta ledde till onödig behandling, vilket irriterade min hud ännu mer.
Senare blev jag hänvisad till en hudläkare som så småningom diagnostiserade mig med psoriasis. Min diagnos påverkade inte mig först eftersom jag bara var 7. Men när jag blev äldre började jag märka skillnader mellan mig själv och mina kamrater.
När andra började märka mitt hudtillstånd ställde de mig många frågor. Vissa ville till och med inte umgås med mig eftersom de trodde att det smittade. Folk reagerade på olika sätt på min psoriasis, som ibland kändes isolerande.
Vilka har varit några av de största utmaningarna du har ställts inför när du levt med psoriasis?
Det mest utmanande med att ha psoriasis för mig är det ständiga obehaget jag upplever, oavsett vad jag har på mig eller väder. Jag upplever också svår trötthet och biverkningar av min medicin, som illamående och munsår.
Att ha psoriasis tar en vägtull på mitt självförtroende och självkänsla, särskilt under en blossning. Oavsett hur självsäker jag är eller hur fylld jag är av självkärlek, finns det alltid dagar då jag känner mig för osäker för att lämna mitt hus eller vara runt människor.
Det här är svårt för mig att hantera eftersom jag vet att mina nära och kära inte bryr sig och alltid skulle vilja vara runt mig. Men psoriasis kan förstöra dig och få dig att isolera dig från andra. Det blir ett djupt hål som kan vara svårt att ta sig ur ibland.
Vilka är dina bästa tips för blossningar eller dåliga dagar?
Min favorit sak att göra är att köra ett varmt bad och dra i det en stund. Jag gör också mitt bästa för att prata med människor inom mitt stödsystem om hur jag mår. Detta hjälper mig att anpassa mina tankar och jorda mig tillbaka till jorden igen. Som ett resultat börjar jag känna mig mindre isolerad.
Vad önskar du att andra visste om psoriasis?
Personer med psoriasis kan leva ett normalt liv och fullfölja vad de vill. Tillståndet tar inte ifrån dig vem du är. Det definierar dig inte heller.
Jag önskar också att folk visste att det inte är smittsamt. De flesta människor jag möter gör allt för att undvika att komma nära mig på grund av rädsla. Jag antar att det bara är en rädsla för det okända, men jag kan försäkra alla människor att psoriasis inte är smittsam.
Janelle Rodriguez, 27
Hur var din diagnos och hur påverkade den dig?
Jag fick diagnosen psoriasis vid 4 års ålder, så jag var för ung för att först förstå min diagnos. Istället påverkade det min mamma mest.
Hon tog mig till hudläkare och jag provade olika mediciner och huskurer. Min mamma lärde mina systrar hur de skulle använda mina aktuella mediciner om hon inte kunde en dag. Jag tror att en del av henne visste att diagnosen psoriasis kunde ha en negativ inverkan på mitt liv.
Jag är övertygad om att min mamma från början gjorde allt som stod i hennes makt för att hindra mig från att möta dessa hinder. De säger att okunnighet är lycka, och för mina tonårsår, ju mindre jag visste, desto bättre. Men jag kunde inte leva i min bubbla av okunnighet för länge.
Som tonåring märkte jag negativ uppmärksamhet som drogs till mig när jag visade min hud. Jag minns äckelblicken och kommentarerna folk gjorde. Det var som om det jag hade smittade av sig, och folk var rädda för att komma för nära. Det kändes aldrig bra. Jag skämdes över min egen hud.
Jag höll min hud täckt så mycket jag kunde eftersom jag trodde att jag gjorde andra en tjänst. När jag äntligen pratade med en hudläkare var min enda fråga: ”Hur blir jag av med det här?” Han förklarade att det jag hade var kroniskt och att det inte fanns något botemedel. Jag skulle ha det här under en livstid, och jag skulle behöva lära mig att leva med det och kontrollera det.
Från det ögonblick de orden försvann hans läppar var mötet över för mig. Jag kände mig överväldigad av nyheterna. Allt jag kunde tänka på var hur resten av mitt liv skulle se ut. Det kändes som att ett väldigt långt och eländigt liv låg framför mig.
Vilka har varit några av de största utmaningarna du har ställts inför när du levt med psoriasis?
Min kamp mot psykisk ohälsa var min största utmaning. Inte bara påverkade de negativa upplevelserna mig personligen, utan det var som om någon hade ryckt lyckan ur mig och allt hopp var ute.
Som ett resultat av det upplevde jag depression som tonåring. Det var en tyst kamp. Jag förträngde många av mina känslor, mina tankar och jag hanterade min situation genom isolering. Mitt rum och min svarta tröja blev min fristad.
Jag gjorde mitt bästa för att alltid hålla ett starkt pokeransikte i skolan och hemma. Jag ville inte dra någon uppmärksamhet på mig själv. Jag ville inte synas. Jag kände att ingen skulle förstå vad jag kände inombords.
Hur kunde jag få andra att förstå att det var mer än bara en hudsjukdom? Hur kan någon som inte behöver möta hindren dagligen förstå hur detta har påverkat mig mentalt?
Jag visste inte hur jag skulle kommunicera vad jag kände inombords för att hjälpa min familj och nära vänner att förstå mig bättre. Det var utmanande att inte ha någon som jag kunde relatera till. Jag föredrog att vara tyst och ta itu med det ensam.
Vilka är dina bästa tips för blossningar eller dåliga dagar?
Kom ihåg att vara snäll och tålamod med dig själv. Healing är en resa, och du kan inte skynda på den. Sök tröst hos dem som ger dig glädje och positivitet. Skäms aldrig för att söka hjälp.
Det är OK att känna sorg, och det är OK att vara sårbar. Kom ihåg att ta hand om dig själv mentalt och fysiskt. Du är en fantastisk och motståndskraftig person, och du kommer att ta dig igenom detta. Viktigast av allt, du är inte ensam.
Du är älskad av dina vänner och familj, och det finns en sådan fantastisk gemenskap av människor med psoriasis som är upplyftande, motiverande och vänliga. Jag vet att det kan vara svårt att se ljuset i slutet av tunneln när din hud flammar ut eller när du har en dålig dag. Men det finns en guldkant i det här.
Du kommer att titta inåt och lära dig så mycket om dig själv. Du kommer att upptäcka denna styrka och motståndskraft som du kanske aldrig ens hade föreställt dig. När din hud börjar läka igen, eller när du mår bättre, kommer du att uppskatta de små sakerna som ofta kan förbises. Det är en resa som har sina upp- och nedgångar, men det är vackert när du börjar upptäcka dig själv.
Vad önskar du att andra visste om psoriasis?
Jag önskar att det fanns ett sätt att hjälpa människor att förstå komplexiteten i psoriasis. Det är lätt att se det som bara en hudsjukdom, men det är så mycket mer.
Psoriasis kan påverka en persons livskvalitet. Det är viktigt att ändra hur vi reagerar och ser på dem som har psoriasis eller något hudåkomma. Arbeta tillsammans för att öka medvetenheten och normalisera den. På så sätt kan vi få en generation barn att växa upp utan det negativa stigma som många av oss har känt.
Ashley Featherson, 29
Hur var din diagnos och hur påverkade den dig?
Jag var 4 år när jag fick diagnosen psoriasis. Med åren kom mina symtom och gå när jag provade olika behandlingar. På gymnasiet var det under kontroll, men det blossade upp igen under min juniortid [year] av college.
Det har varit en berg-och-dalbana ända sedan jag fick diagnosen. Jag kommer att ha klar hud ett år och sedan blossa upp. Sedan kommer jag att ha utsvängd hud i ett år, sedan kommer det att klarna upp. Under de senaste 2 åren har det varit konsekvent närvarande, vilket är det längsta jag har upplevt en blossning.
Vilka har varit några av de största utmaningarna du har ställts inför när du levt med psoriasis?
Självkärlek har varit min största utmaning. Ju äldre jag blev, desto mer osäker hade jag blivit.
Det var inte förrän det senaste året eller så som jag sa till mig själv att inte låta psoriasis kontrollera mig längre. Jag försöker att inte låta det påverka mitt val av kläder, hur jag interagerar med människor och hur jag ser på mig själv. Jag har fortfarande jobbiga dagar, men jag omfamnar min resa.
Vilka är dina bästa tips för blossningar eller dåliga dagar?
Jag är verkligen stor på ett helhetsgrepp. Jag har märkt en förändring i flare-ups efter att ha använt hushålls- och hudvårdsprodukter med rena ingredienser. Jag blöter i Dödahavssalt, vilket gör underverk! Jag kämpar fortfarande då och då med hårbotten, men jag håller på att testa olika produkter för att se vad som fungerar.
Jag har också ändrat min kost enormt och kan redan se skillnad. Jag har tagit bort mejeri-, socker- och vitmjölsprodukter. Att meditera och journalföra regelbundet hjälper också, speciellt när jag har en dålig dag. Jag skriver om hur jag mår och vad jag är tacksam för.
Vad önskar du att andra visste om psoriasis?
Jag önskar att andra visste att det finns mer med psoriasis än bara missfärgning. Det finns andra fysiska och psykiska symptom utöver vad ögat kan se.
Om du också lever med psoriasis, vet ditt värde och att det finns bättre dagar framför dig. Förstå att det är en process, men du kan läka med engagemang och hårt arbete.
