Onormala celler i livmodern eller livmoderhalsen orsakar vanligtvis inte märkbara symtom. De flesta personer med onormala cellförändringar känner sig helt friska. Dessa förändringar upptäcks ofta först i samband med rutinmässiga screeningtester, t.ex. ett Pap-test eller ett test för humant papillomvirus (HPV). Eftersom onormala celler sällan visar tecken i ett tidigt skede spelar regelbunden screening en avgörande roll för att upptäcka dem innan de utvecklas till cancer.
Varför onormala celler sällan orsakar symtom
Onormala celler i livmoderhalsen eller livmodern utvecklas gradvis. I många fall är de onormala cellförändringarna begränsade till en mycket liten del av vävnaden. Dessa celler påverkar inte den omgivande vävnaden och stör inte heller organets funktion under de tidiga stadierna. Av denna anledning förblir de onormala cellerna tysta och orsakar inte smärta, flytningar eller blödningar hos de flesta människor.
När onormala celler stannar i ytskiktet av livmoderhalsen eller livmoderslemhinnan avger vävnaden inga signaler som utlöser obehag. Kroppen uppfattar inte dessa tidiga förändringar som skadliga, vilket gör att många kvinnor inte upplever några symtom.
När onormala celler kan orsaka symtom
Även om de flesta onormala celler inte ger upphov till symtom kan vissa situationer leda till märkbara tecken.
- Progression till höggradiga lesioner: Om onormala celler i livmoderhalsen utvecklas till en höggradig precancerös lesion kan vävnaden bli skör. Bräcklig vävnad kan leda till kontaktblödning vid sexuell aktivitet.
- Inverkan på ett större område: Om onormala celler sprider sig över ett större område av livmoderhalsen eller livmodern kan det hända att vävnaden inte fungerar normalt. Denna förändring kan orsaka oregelbunden vaginal blödning, fläckar mellan menstruationerna eller blödning efter klimakteriet.
- Utveckling till cancer: Om onormala celler i livmoderhalsen eller livmodern utvecklas till cancer kan symtom uppträda. Livmoderhalscancer kan orsaka onormala blödningar, vattniga eller illaluktande flytningar och bäckensmärtor. Livmodercancer kan orsaka kraftiga eller oregelbundna menstruationsblödningar, blödningar efter klimakteriet eller bäckensmärtor.
Hur onormala celler upptäcks
Onormala celler i livmoderhalsen upptäcks vanligtvis genom screeningtester av livmoderhalsen. Ett Pap-test kontrollerar om det finns onormala förändringar i livmoderhalscellerna. Ett HPV-test identifierar det virus som är ansvarigt för de flesta cellförändringar i livmoderhalsen. När dessa tester visar onormala resultat kan läkarna rekommendera en kolposkopi för att undersöka livmoderhalsen närmare.
Onormala celler i livmodern upptäcks vanligtvis när oregelbunden blödning föranleder ett ultraljud eller en endometriebiopsi. Dessa tester hjälper läkarna att direkt bedöma endometrievävnaden för att upptäcka onormala förändringar.
Referenskategorier för Pap-test (cytologi)
Pap-testresultat rapporteras med hjälp av Bethesda-systemet. De viktigaste kategorierna är:
- Normal (negativ för intraepitelial lesion eller malignitet): Cervixcellerna verkar friska, inga avvikelser har upptäckts.
- Atypiska skivepitelceller av icke fastställd betydelse (ASC-US): Något onormala celler som kan bero på infektion, irritation eller tidig förstadieförändring till cancer.
- Atypiska skivepitelceller, kan inte utesluta höggradig lesion (ASC-H): Onormala celler som tyder på en möjlig precancerös förändring, högre risk än ASC-US.
- Låggradig intraepitelial lesion av skivepitel (LSIL): Mild avvikelse som vanligen är kopplad till HPV-infektion och som ofta försvinner spontant.
- Höggradig intraepitelial skivepitelförändring (HSIL): Allvarligare avvikelse med större risk att utvecklas till livmoderhalscancer om den inte behandlas.
- Atypiska körtelceller (AGC): Onormala förändringar i körtelceller från livmoderhalsen eller livmodern, som kräver ytterligare utvärdering.
- Skivepitelcancer eller adenocarcinom: Fynd som överensstämmer med invasiv cancer.
Referenskategorier för HPV-test
Resultaten från HPV-testet delas vanligtvis in i två huvudkategorier:
- Negativt: Inget HPV-DNA med hög risk har upptäckts. Risken för att onormala celler utvecklas är mycket låg.
- Positiv för högrisk-HPV: En eller flera högrisk-HPV-typer (t.ex. HPV-16 eller HPV-18) har påvisats. Dessa virustyper har det starkaste sambandet med precancerösa förändringar och livmoderhalscancer.
- HPV-16 positiv: Denna typ utgör den högsta risken och kräver omedelbar kolposkopi eller noggrann uppföljning.
- HPV-18 positiv: Denna typ utgör en hög risk och är starkt kopplad till adenocarcinom i livmoderhalsen.
- Andra HPV-typer med hög risk (31, 33, 45, 52, 58 och andra typer): Dessa HPV-typer är också kopplade till onormala celler men har i allmänhet en lägre risk jämfört med HPV-16 och HPV-18.
HPV-testet upptäcker inte lågrisk HPV-typer som orsakar könsvårtor eftersom dessa typer inte orsakar livmoderhalscancer.
Referensvärden för endometriets tjocklek vid ultraljud
Mätning av endometriets tjocklek med transvaginalt ultraljud ger användbar information vid utvärdering av onormala livmoderceller. Värdena varierar beroende på ålder, menstruationsstatus och hormonbehandling:
– För premenopausala kvinnor:
- Tidig proliferativ fas (dag 4-7): 4-6 millimeter
- Sen proliferativ fas (dag 8-14): 6-10 millimeter
- Sekretorisk fas (dag 15-28): 7-16 millimeter
- Endometrium som är tjockare än 16 millimeter hos en premenopausal kvinna med onormal blödning kan tyda på hyperplasi eller annan abnormitet.
– För postmenopausala kvinnor som inte använder hormonbehandling:
- Endometriets tjocklek ≤4 millimeter: Mycket låg risk för abnormitet
- Endometriets tjocklek är 4 millimeter: Ytterligare utvärdering med biopsi krävs för att utesluta hyperplasi eller cancer.
– För postmenopausala kvinnor som använder hormonbehandling:
- Endometriets tjocklek kan variera, men en tjocklek på 8 millimeter ger ofta anledning till oro för onormala celler.
Dessa värden vägleder läkare när de ska avgöra om onormal blödning motiverar ytterligare undersökning med endometriebiopsi.
Risk för progression av onormala celler
Inte alla onormala celler utvecklas till cancer. Sannolikheten för progression beror på graden av abnormitet och den underliggande orsaken.
Onormala celler i livmoderhalsen
– LSIL (low-grade squamous intraepithelial lesion):
- Cirka 60 procent av fallen återgår till det normala inom 2 år.
- Cirka 20 procent av fallen kvarstår.
- Cirka 10 procent av fallen utvecklas till HSIL.
- Mindre än 1 procent av fallen utvecklas till invasiv livmoderhalscancer.
– HSIL (höggradig skivepitelförändring i livmoderhalsen):
- I cirka 20 till 30 procent av fallen sker en återgång till det normala.
- Cirka 50 procent av fallen kvarstår.
- Omkring 20 procent av fallen utvecklas till invasiv livmoderhalscancer inom 10 år om de inte behandlas.
– HPV-infektion:
- Cirka 90 procent av alla fall av HPV-infektion läker ut naturligt inom 2 år.
- Ihållande HPV-16- eller HPV-18-infektion medför den högsta risken för utveckling till HSIL och cancer.
Onormala celler i livmodern
– Enkel endometriehyperplasi utan atypi:
- Mindre än 5 procent av fallen utvecklas till endometriecancer under 20 år.
– Komplex endometriehyperplasi utan atypi:
- Cirka 5 procent av fallen utvecklas till endometriecancer.
– Atypisk hyperplasi (endometriell intraepitelial neoplasi):
- Omkring 25 till 30 procent av fallen utvecklas till endometriecancer om de inte behandlas.
– Endometriecarcinom in situ:
- Mycket hög risk för utveckling till invasiv livmodercancer om den inte behandlas.
Dessa procenttal understryker varför tidig upptäckt och lämplig uppföljning är avgörande.
Varför regelbunden screening är viktig
Eftersom onormala celler ofta inte ger upphov till några symtom är regelbunden screening den enda tillförlitliga metoden för tidig upptäckt. Screening upptäcker förändringar innan de utvecklas till cancer. Tidig upptäckt möjliggör effektiv behandling med större chans till bot. Utan regelbunden screening kan onormala celler förbli obemärkta tills cancer utvecklas och symtom uppträder.
Vad du bör göra:
- Delta i screening för livmoderhalscancer med de intervall som rekommenderas för din ålder och sjukdomshistoria.
- Rapportera alla ovanliga vaginala blödningar, flytningar eller bäckensmärtor till hälso- och sjukvårdspersonal utan dröjsmål.
- Följ medicinsk rådgivning om ett Pap-test eller HPV-test visar onormala resultat.
- Registrera din screeninghistorik för att säkerställa en konsekvent uppföljning.
- Fråga en läkare om endometriell utvärdering om du upplever onormal livmoderblödning, särskilt efter klimakteriet.
