Forskare vid University of Oklahoma har upptäckt hur ett naturligt hormon motverkar fetma hos möss. Detta hormon, som kallas FGF21 (fibroblast growth factor 21), sänder signaler till en specifik region i hjärnan som styr ämnesomsättningen och kroppsvikten. Forskargruppen publicerade sina resultat i tidskriften Cell Reports.
Hur hormonet FGF21 fungerar i hjärnan
Forskningsledaren Matthew Potthoff och hans team identifierade den exakta hjärnregion som hormonet FGF21 riktar sig mot. Detta hormon verkar på bakhjärnan – en struktur i den nedre bakre delen av hjärnan.
”Vi trodde att vi skulle upptäcka att detta hormon sände signaler till hypotalamus, så vi blev mycket förvånade när vi upptäckte att signalen gick till bakhjärnan”, säger Potthoff, professor i biokemi och fysiologi vid University of Oklahoma.
Hormonet FGF21 interagerar med två specifika delar av bakhjärnan: nucleus tractus solitarius (NTS) och area postrema (AP). Dessa strukturer skickar sedan signaler till en annan hjärnregion som kallas parabrachialkärnan. Denna kedja av signaler driver hormonets förmåga att minska kroppsvikten.
Hur FGF21-hormonet skiljer sig från GLP-1-läkemedel
Hormonet FGF21 och GLP-1-läkemedel som Ozempic och Wegovy riktar sig båda mot bakhjärnan. Dessa två behandlingar fungerar dock genom helt olika mekanismer.
GLP-1-läkemedel minskar aptiten och matintaget. FGF21 ökar istället kroppens energiförbrukning. Detta hormon höjer den metaboliska aktiviteten, vilket hjälper kroppen att gå ner i vikt utan att undertrycka hungern.
Varför denna upptäckt är viktig
Hormonet FGF21 har redan uppmärksammats som ett mål för behandling. Läkemedelsutvecklare testar för närvarande FGF21-baserade läkemedel i kliniska prövningar för MASH (metabolisk dysfunktion-associerad steatohepatit) – en allvarlig form av fettlever.
Potthoff tror att denna upptäckt kan hjälpa forskare att utveckla bättre läkemedel. ”Vi hoppas att identifieringen av denna specifika hjärnkrets kan bidra till utvecklingen av mer riktade terapier som är effektiva utan negativa biverkningar”, sade han. Nuvarande FGF21-analoger kan orsaka mag-tarmbesvär och, i vissa fall, benförlust.
Nästa steg i forskningen
Potthoff och hans team planerar att undersöka om denna hjärnkrets också förklarar FGF21:s förmåga att behandla MASH. ”Ytterligare studier krävs för att undersöka om denna hjärnkrets förmedlar förmågan hos FGF21 och FGF21-analoger att vända MASH”, sade han.
Teamet hoppas att denna forskning banar väg för nya behandlingar av både fetma och leversjukdom.
Referensdokument:
Farmakologisk administrering av FGF21 reverserar fetma genom en population av neuroner som projicerar till parabrachialområdet i bakhjärnan. Cell Reports, 2026; 45 (4): 117093 DOI: 10.1016/j.celrep.2026.117093
