Tramadol (Tramal) är ett receptbelagt läkemedel som läkare använder för att behandla måttlig till ganska svår smärta. Läkare ordinerar ofta detta läkemedel efter operationer, vid skadebetingad smärta eller vid kroniska tillstånd som artros, nervsmärta eller cancersmärta, när svagare smärtstillande läkemedel inte ger tillräcklig smärtlindring.
Tramadol (Tramal) tillhör en grupp läkemedel som kallas opioida smärtstillande läkemedel, även om tramadols farmakologiska verkan skiljer sig från många traditionella opioida läkemedel. Tramadols dubbla verkningsmekanism lindrar smärta genom både aktivering av opioidreceptorer och förändringar i nivåerna av signalsubstanser i hjärnan och ryggmärgen.
Läkare ordinerar ofta tramadol när icke-opioida läkemedel som paracetamol eller ibuprofen inte lindrar smärtan tillräckligt.
Tramadol säljs även under handelsnamn som Tramal, Zydol, Ultram eller ConZip.
Kliniska studier visar att tramadol kan minska smärtintensiteten avsevärt hos många patienter.
Verkningsmekanism för läkemedlet Tramal (tramadol)
Tramadol lindrar smärta genom två huvudsakliga mekanismer.
1. Aktivering av μ-opioidreceptorer
Tramadol och dess aktiva metabolit binder till μ-opioidreceptorer i hjärnan och ryggmärgen. Aktivering av dessa receptorer ger flera effekter:
- hämning av smärtsignalöverföring
- minskad smärtuppfattning i hjärnan
- ökad tolerans mot smärtsamma stimuli.
Levern omvandlar tramadol till en mer potent metabolit som kallas O-desmetyltramadol, vilken starkt aktiverar dessa receptorer.
2. Hämning av återupptag av serotonin och noradrenalin
Tramadol (Tramal) blockerar också återupptaget av serotonin och noradrenalin i nervsynapserna.
Denna effekt på neurotransmittorer stärker de nedåtgående smärthämmande banorna i ryggmärgen, ökar mängden serotonin och noradrenalin som är tillgängligt för att minska smärtsignaleringen och förstärker de smärtstillande effekterna utöver den typiska opioidaktiviteten.
Denna dubbla verkningsmekanism är dock också orsaken till många biverkningar.
Biverkningar av tramadol (Tramal)
Biverkningar av tramadol (Tramal) är:
- illamående
- kräkningar
- yrsel
- sömnighet
- förstoppning
- huvudvärk
- muntorrhet
- svettningar
- klåda
- lågt blodtryck
- förvirring
- kramper
- serotoninsyndrom
- andningsdepression
- beroende av läkemedlet och abstinenssymtom.
Vissa biverkningar förekommer ofta och är vanligtvis lindriga, medan andra biverkningar är sällsynta men farliga.
1. Illamående och kräkningar
Cirka 30 % av patienterna upplever illamående. Kräkningar förekommer hos ungefär 15 % av patienterna.
Tramal (tramadol) aktiverar μ-opioidreceptorer i kemoreceptortriggerzonen i hjärnstammen. Stimulering av detta område aktiverar kräkningsreflexen.
Ökade serotoninnivåer i mag-tarmkanalen kan också stimulera illamående.
Du kan minska illamåendet genom att:
- ta tramadol tillsammans med mat
- börja med en lägre dos
- undvika alkohol
- använda läkemedel mot illamående vid behov.
Läkare ordinerar ibland läkemedlet ondansetron när illamåendet blir svårt.
2. Yrsel
Yrsel förekommer hos cirka 22 % av användarna av läkemedlet Tramal (tramadol).
Flera fysiologiska effekter bidrar till att orsaka yrsel:
- aktivering av opioidreceptorer minskar vakenheten
- förändringar i noradrenalin påverkar blodtrycksregleringen
- en mild sänkning av blodtrycket minskar blodflödet till hjärnan.
Dessa fysiologiska förändringar ger en känsla av att det snurrar eller yrsel.
Du kan minska yrseln genom att:
- stå upp långsamt
- dricka tillräckligt med vatten
- undvika alkohol och lugnande läkemedel
- börja med den lägsta effektiva dosen av tramadol.
3. Dåsighet
Cirka 20 % av de som tar läkemedlet Tramal (tramadol) upplever dåsighet.
Aktivering av opioidreceptorer i centrala nervsystemet minskar nervcellsaktiviteten i de delar av hjärnan som ansvarar för vakenhet. Ökade serotoninnivåer kan också bidra till att orsaka sedering.
Du kan minska sömnigheten genom att:
- ta läkemedlet på kvällen
- undvika alkohol eller sömntabletter.
Du bör också undvika att köra bil eller använda maskiner. Dåsigheten minskar ofta efter några dagar när kroppen vänjer sig vid läkemedlet.
4. Förstoppning
Cirka 15 % av tramadolanvändarna upplever förstoppning.
Aktivering av opioidreceptorer i mag-tarmkanalen ger upphov till flera förändringar:
- minskade tarmmuskelkontraktioner
- långsammare transport av mat genom tarmarna
- ökad vattenupptagning från avföringen.
Dessa förändringar leder till hård avföring och svårigheter att tömma tarmen.
Du kan minska förstoppningen genom att:
- dricka mer vatten
- äta fiberrik mat
- öka den fysiska aktiviteten
- använda avföringsmjukgörande läkemedel vid behov.
Läkare ordinerar ibland läkemedel som innehåller dokusat eller polyetylenglykol.
5. Svettning
Överdriven svettning förekommer hos cirka 10 % av de personer som tar tramadol (Tramal).
Ökade nivåer av serotonin och noradrenalin stimulerar det sympatiska nervsystemet, vilket aktiverar svettkörtlarna.
6. Krampanfall
Krampanfall förekommer hos mindre än 1 % av patienterna, men risken ökar vid högre doser.
Tramadol sänker tröskeln för krampanfall genom flera mekanismer:
- ökad serotoninaktivitet
- hämning av neurotransmissionen av gamma-aminosmörsyra
- ansamling av aktiva metaboliter.
Dessa neurologiska förändringar ökar den onormala elektriska aktiviteten i hjärnan.
Läkare minskar risken för anfall genom att:
- undvika höga doser
- undvika att använda tramadol till personer med epilepsi
- undvika att kombinera tramadol med läkemedel som sänker anfallströskeln (till exempel bupropion eller fluoxetin).
7. Serotoninsyndrom
Serotoninsyndrom är sällsynt men farligt.
Risken ökar när Tramal (tramadol) kombineras med andra läkemedel som höjer serotoninnivåerna.
Tramadol hämmar serotoninåterupptaget. Överdriven serotoninansamling överstimulerar serotoninreceptorerna i hjärnan. Denna överstimulering orsakar agitation, snabb hjärtfrekvens, muskelstelhet, svettningar, förvirring eller feber.
Du bör undvika att kombinera tramadol med serotonergiska läkemedel såsom sertralin, venlafaxin eller linezolid.
Läkare övervakar patienterna noggrant när läkemedelskombinationer är oundvikliga.
8. Andningsdepression
Andningsdepression förekommer hos mindre än 1 % av patienterna, men risken ökar vid överdosering eller kombination med lugnande läkemedel.
Aktivering av opioidreceptorer i hjärnstammens andningscentrum minskar kroppens respons på koldioxidnivåer. Denna fysiologiska förändring saktar ner andningen.
Du bör undvika att kombinera tramadol (Tramal) med lugnande läkemedel såsom diazepam och alprazolam.
Läkare kan använda naloxon för att motverka svår andningsdepression.
9. Beroende av läkemedel och abstinenssymtom
Långvarig användning kan orsaka fysiskt beroende av tramadol hos många patienter.
Abstinenssymtom uppträder hos cirka 30 % av patienterna som plötsligt slutar ta läkemedlet efter långvarig användning.
Kronisk stimulering av opioidreceptorerna gör att hjärnan anpassar sig till läkemedlets närvaro. När användningen av tramadol upphör plötsligt förändras balansen mellan signalsubstanserna abrupt.
Denna förändring ger upphov till abstinenssymtom såsom ångest, svettningar, sömnlöshet, skakningar eller illamående.
Läkare förebygger dessa symtom genom att:
- gradvis minska dosen
- undvika långvarig användning när det är möjligt
- byta till andra smärtstillande läkemedel när det är lämpligt.
Vem bör inte använda tramadol?
Läkare undviker att använda tramadol för flera patientgrupper.
Patienter med epilepsi eller anfallsjukdomar
Tramadol sänker anfallströskeln. Läkare väljer ofta alternativa läkemedel såsom naproxen och paracetamol. Dessa läkemedel ökar inte risken för anfall i någon betydande utsträckning.
Barn under 12 år
Tramadol kan orsaka allvarliga andningsproblem hos barn eftersom vissa barn metaboliserar tramadol till dess aktiva metabolit mycket snabbt.
Säkrare alternativa läkemedel är ibuprofen och paracetamol.
Patienter som använder serotonergiska antidepressiva läkemedel
Att kombinera tramadol med serotoninhöjande läkemedel ökar risken för serotoninsyndrom.
Läkare ordinerar ofta alternativa läkemedel såsom paracetamol och celecoxib. Dessa läkemedel påverkar inte serotoninbanorna i någon betydande utsträckning.
Patienter med allvarlig luftvägssjukdom
Patienter med tillstånd som kronisk obstruktiv lungsjukdom kan uppleva förvärrad andningshämning.
För dessa personer ordinerar läkare ofta säkrare alternativa läkemedel såsom paracetamol och naproxen.
