Digoxin är ett hjärtglykosid som läkare ordinerar för att förbättra hjärtfunktionen vid vissa hjärtsjukdomar. Läkare ordinerar vanligtvis detta läkemedel för att behandla hjärtsvikt med nedsatt pumpförmåga och för att kontrollera hjärtfrekvensen vid förmaksflimmer, vilket är en oregelbunden hjärtrytm. Detta läkemedel stärker hjärtmuskelns sammandragning och saktar ner de elektriska signalerna som styr hjärtfrekvensen. På grund av dessa effekter kan digoxin lindra symtom som andfåddhet, trötthet och snabb hjärtfrekvens.
Digoxin har använts i mer än två århundraden. Detta läkemedel härstammar från växten Digitalis lanata, även kallad ullig fingerborgsblomma. Trots läkemedlets ålder ordinerar många kardiologer det fortfarande eftersom det kan minska symtomen och antalet sjukhusinläggningar hos vissa patienter med hjärtsvikt.
Digoxin säljs också under varumärkena Lanoxin, Digitek eller Lanoxicaps.
Detta läkemedel är effektivt, men skillnaden mellan en säker dos och en skadlig dos är liten. Läkare måste noggrant övervaka blodnivåer, njurfunktion och symtom under behandlingen.
Verkningsmekanism för läkemedlet Lanoxin (digoxin)
Digoxin verkar genom att påverka jonrörelserna inuti hjärtcellerna.
Normalt använder hjärtmuskelcellerna ett protein som kallas natrium-kalium-adenosintrifosfataspumpen för att upprätthålla balansen mellan natrium- och kaliumjoner. Digoxin hämmar denna pump.
Denna hämning leder till flera effekter:
- Ökning av intracellulärt natrium
- Minskad aktivitet hos natrium-kalciumutbytesproteinet
- Ökning av intracellulärt kalcium i hjärtcellerna
Denna kalciumansamling stärker hjärtmuskelns sammandragning. Läkare kallar denna effekt för en positiv inotropisk effekt.
Digoxin (Lanoxin) påverkar också vagusnerven, som är en del av det parasympatiska nervsystemet. Denna vagala stimulering saktar ner den elektriska ledningen genom atrioventrikulärknutan. Denna effekt hjälper till att kontrollera hjärtfrekvensen vid förmaksflimmer.
Viktiga biverkningar av digoxin (Lanoxin)
De viktigaste biverkningarna av digoxin är:
- Gastrointestinala biverkningar
- Hjärtrytmstörningar
- Synstörningar
- Neurologiska och psykiatriska symtom
- Elektrolytrubbningar
- Toxicitetssymtom.
Risken för dessa biverkningar ökar när digoxinkoncentrationen i blodet stiger över 2 nanogram per milliliter, när njurfunktionen försämras eller när elektrolytnivåerna blir onormala.
Nästa steg är att förklara viktiga biverkningar och ge vägledning om hur man kan undvika eller minska dem.
1. Gastrointestinala biverkningar
Gastrointestinala symtom förekommer hos cirka 15 % av personer med digoxinförgiftning.
Vanliga symtom är:
- Illamående
- Kräkningar
- Aptitlöshet
- Magbesvär
Lanoxin (digoxin) stimulerar kemoreceptorernas triggerzon i hjärnan. Detta område i hjärnan styr illamående och kräkningar. Stimuleringen leder till matsmältningssymtom.
Digoxin kan också öka vagal tonus i mag-tarmkanalen. Denna vagala stimulering saktar ner magtömningen och orsakar magbesvär.
Du kan minska dessa biverkningar genom att:
- Ta digoxinläkemedel exakt i den föreskrivna dosen
- Undvika oavsiktlig dubbel dosering
- Kontrollera njurfunktionen regelbundet
- Informera din läkare tidigt om kräkningar eller aptitlöshet
Läkare mäter ofta digoxinnivån i blodet om gastrointestinala symtom uppträder.
2. Hjärtrytmstörningar (arytmi)
Hjärtrytmstörningar är den farligaste biverkningen av digoxin. Studier rapporterar arytmier hos upp till 20 % av personer med digoxinförgiftning.
Exempel på detta är:
- Långsam hjärtfrekvens
- För tidiga ventrikulära sammandragningar
- Atrioventrikulärt block
- Ventrikulär takykardi
- Ventrikelflimmer i svåra fall av digoxinförgiftning.
Digoxin ökar det intracellulära kalciumet. Denna kalciumökning förbättrar hjärtmuskelns sammandragning men ökar också den automatiska elektriska aktiviteten i hjärtcellerna.
Överskott av kalcium kan utlösa onormala elektriska impulser. Digoxin saktar också ner den elektriska ledningen genom atrioventrikulärknutan. Överdriven saktning kan orsaka hjärtblock, där elektriska signaler inte når de nedre hjärtkamrarna.
Du kan minska denna risk genom att:
- Noggrant övervaka kaliumnivåerna
- Undvika uttorkning
- Informera läkare om läkemedel som interagerar med digoxin, såsom vissa antibiotika eller antiarytmiska läkemedel
- Mäta digoxinkoncentrationen i blodet när symtom uppträder.
Låga kaliumnivåer ökar kraftigt risken för digoxininducerade arytmier.
3. Synstörningar
Synstörningar förekommer hos cirka 7 % av personer med digoxinförgiftning.
Typiska symtom:
- Suddig syn
- Gul eller grön färgseende (xantopsia)
- Haloer runt ljuskällor
- Synförvirring
Digoxin stör jonpumparna i näthinnans celler. Denna störning förändrar näthinnans cellers respons på ljussignaler.
Resultatet blir onormal färgperception och synförvrängning.
Vissa historiker tror att dessa synpåverkan har påverkat de gula tonerna i Vincent van Goghs målningar, men denna teori är fortfarande omdebatterad.
Du måste omedelbart kontakta en läkare om du märker synförändringar när du tar digoxin. Läkaren kan:
- Mäta digoxinnivåerna
- Minska dosen
- Avbryta medicineringen om toxicitet utvecklas.
4. Neurologiska och psykiatriska symtom
Neurologiska symtom förekommer i cirka 10 % av fallen av digoxintoxicitet.
Vanliga symtom är:
- Trötthet
- Svaghet
- Förvirring
- Yrsel
- Delirium hos äldre vuxna.
Digoxin passerar blod-hjärnbarriären och påverkar nervcellerna. Förändringar i elektrolytbalansen inuti nervcellerna kan förändra hjärnans signalering.
Äldre vuxna utvecklar ofta dessa symtom lättare eftersom njurfunktionen försämras med åldern. Nedsatt njurfunktion ökar digoxinkoncentrationen i blodet.
Du kan minska denna risk genom att:
- Använda lägre doser hos äldre vuxna
- Kontrollera njurfunktionen regelbundet
- Övervaka digoxinkoncentrationen i blodet
- Undvika läkemedelsinteraktioner.
5. Elektrolytrubbningar
I de flesta fall ökar elektrolytrubbningar risken för digoxintoxicitet.
De viktigaste elektrolytrubbningarna är:
- Lågt kalium
- Lågt magnesium
- Högt kalcium.
Kalium och digoxin konkurrerar om samma bindningsställe på natrium-kaliumpumpen. När kaliumnivåerna sjunker binder digoxin sig starkare till denna pump. Denna starkare bindning ökar läkemedlets effekt och ökar risken för toxicitet.
Läkare rekommenderar ofta:
- Regelbunden övervakning av kaliumnivåerna
- Undvikande av överdriven användning av diuretika utan övervakning
- Upprätthållande av en balanserad kost
- Rapportera symtom som muskelsvaghet eller hjärtklappning.
Vem ska inte använda digoxin?
Läkare undviker att använda digoxin för dessa personer:
- Personer med vissa hjärtrytmstörningar. Personer med ventrikelflimmer bör inte ta digoxinläkemedel. Detta läkemedel kan förvärra farliga ventrikulära arytmier.
- Personer med digoxinallergi.
- Personer med svår njursvikt. Njurarna eliminerar digoxin från kroppen. Svår njursjukdom kan orsaka läkemedelsackumulering och toxicitet.
- Personer med vissa elektriska ledningsstörningar. Personer med avancerad atrioventrikulär blockering utan pacemaker bör inte använda digoxinläkemedel.
Alternativa läkemedel
Läkare kan välja andra läkemedel beroende på den underliggande sjukdomen.
– För kontroll av förmaksflimmerfrekvensen är vanliga alternativa läkemedel:
- Metoprolol
- Diltiazem
- Verapamil.
Dessa läkemedel saktar ner den elektriska ledningen genom atrioventrikulärknutan. Dessa läkemedel ger ofta en säkrare kontroll av hjärtfrekvensen, särskilt hos yngre patienter.
– Vid hjärtsvikt kan läkare rekommendera läkemedel som förbättrar överlevnaden vid hjärtsvikt, bland annat:
- Lisinopril
- Karvedilol
- Spironolakton.
Dessa läkemedel förbättrar hjärtfunktionen och minskar dödligheten vid hjärtsvikt. Digoxin förbättrar främst symtomen men minskar inte dödligheten hos de flesta patienter.
