Klonazepam är ett receptbelagt läkemedel som läkare använder för att behandla krampanfall och vissa ångeststörningar. Du får detta läkemedel om du har epilepsi, panikångest eller specifika rörelsestörningar såsom akatisi. Läkare använder ibland också klonazepam för att minska svåra muskelspasmer.
Klonazepam tillhör en grupp läkemedel som kallas bensodiazepiner. Läkemedlet klonazepam säljs även under varumärkena Rivotril, Clonotril eller Klonopin.
Kliniska studier visar att klonazepam minskar anfallsfrekvensen hos många personer med frånvaroanfall, myokloniska anfall och vissa partiella anfall. Vid panikångest visar randomiserade kontrollerade studier att klonazepam minskar frekvensen av panikattacker signifikant jämfört med placebo inom några veckor efter behandlingen. Detta läkemedel kan dock också orsaka vissa biverkningar, särskilt vid långvarig användning.
Verkningsmekanism för läkemedlet Rivotril (klonazepam)
Klonazepam verkar på vårt centrala nervsystem. Detta läkemedel förstärker effekten av gamma-aminosmörsyra, som är den viktigaste hämmande neurotransmittorn i vår hjärna.
Gamma-aminosmörsyra binder till gamma-aminosmörsyra-typ A-receptorer. Klonazepam binder till en specifik plats på dessa receptorer och ökar frekvensen av kloridkanalernas öppning. Denna verkan gör att fler kloridjoner kan tränga in i nervcellerna. Detta inflöde av kloridjoner gör nervcellerna mindre lättretliga.
Denna mekanism minskar onormal elektrisk aktivitet vid epilepsi och minskar överdriven neuronsignalering vid ångeststörningar. Denna hämmande effekt är dock också orsaken till många biverkningar, särskilt sedering och nedsatt koordination.
Biverkningar av läkemedlet klonazepam (Rivotril)
Biverkningar av klonazepam är:
- Dåsighet
- Trötthet
- Yrsel
- Nedsatt koordination och ataxi
- Fördröjd reaktionstid
- Minnesproblem
- Förvirring
- Depression eller humörsvängningar
- Suddig syn
- Illamående
- Förstoppning
- Ökad salivproduktion
- Sexuell dysfunktion
- Andningsdepression
- Läkemedelsberoende och abstinenssymtom.
Alla personer upplever inte dessa biverkningar. Frekvensen och svårighetsgraden beror på dos, medicineringens varaktighet, ålder och andra medicinska tillstånd.
Nedan förklarar vi biverkningarna och ger dig råd om hur du kan undvika eller minimera dem.
1. Dåsighet
Klonazepam förstärker gammaaminosmörsyraaktiviteten i hjärnregioner som reglerar vakenhet, inklusive det retikulära aktiveringssystemet. Denna hämning av centrala nervsystemet minskar vakenheten och främjar sedering.
Kliniska prövningar rapporterar sömnighet hos cirka 40 % av personer som tar klonazepam, särskilt under de första 2–3 veckorna av behandlingen.
För att minska sömnigheten bör du ta klonazepam på kvällen om din läkare godkänner det. Du bör undvika alkohol och andra lugnande läkemedel. Din läkare kan minska dosen gradvis om sömnigheten stör dina dagliga aktiviteter.
2. Yrsel och nedsatt koordination
Klonazepam hämmar nervcellernas aktivitet i lillhjärnan. Denna hämning av lillhjärnan påverkar balansen och koordinationen. Denna mekanism är orsaken till ataxi och ostadig gång.
Studier visar att yrsel och ataxi förekommer hos cirka 25 % av personer som tar klonazepam.
För att minska yrseln bör du resa dig långsamt från sittande eller liggande ställning. Du bör undvika att köra bil tills du vet hur klonazepam påverkar dig. Läkare börjar ofta med en låg dos och ökar dosen långsamt för att minska denna risk.
3. Minnesproblem och förvirring
Klonazepam påverkar hippocampus, som spelar en viktig roll i minnesbildningen. Ökad gamma-aminosmörsyraaktivitet i denna hjärnregion stör kodningen av korttidsminnet.
Minnesstörningar förekommer hos cirka 10 % av personer som tar klonazepam. Äldre vuxna har en högre risk.
För att minska minnesproblem bör du använda den lägsta effektiva dosen. Läkare undviker ofta långvarig användning av klonazepam hos äldre vuxna eftersom långvarig användning ökar risken för kognitiv försämring.
4. Depression och humörsvängningar
Klonazepam minskar aktiviteten i centrala nervsystemet. Denna dämpning av centrala nervsystemet kan förvärra underliggande depressiva symtom. Detta läkemedel kan också indirekt påverka balansen mellan serotonin och dopamin.
Depressiva symtom förekommer hos cirka 5 % av personer som tar klonazepam.
Du måste informera din läkare om du har en historia av depression. Din läkare kan övervaka ditt humör regelbundet eller välja ett annat läkemedel om de depressiva symtomen förvärras.
5. Andningsdepression
Klonazepam hämmar andningscentra i hjärnstammen genom förstärkt signalering av gamma-aminosmörsyra. Denna hämning minskar andningsdriften, särskilt vid höga doser eller när klonazepam kombineras med opioidläkemedel.
Denna biverkning förekommer sällan hos friska vuxna. Men risken ökar avsevärt när klonazepam kombineras med opioidläkemedel eller hos personer med kronisk lungsjukdom.
6. Läkemedelsberoende och abstinenssymtom
Klonazepam ökar gamma-aminosmörsyraaktiviteten under en längre period. Hjärnan anpassar sig genom att minska receptorkänsligheten. Denna neuroadaptation leder till tolerans och fysiskt beroende av läkemedlet.
Risken för läkemedelsberoende ökar vid långvarig användning (3–4 månader eller mer).
För att minska denna risk bör du använda klonazepam under så kort tid som möjligt. Läkarna minskar dosen gradvis under flera veckor när behandlingen avslutas. Denna gradvisa nedtrappning förhindrar abstinenssymtom som ångest, sömnlöshet, skakningar och kramper.
Vem ska inte använda klonazepam?
Du bör undvika klonazepam om:
- Du har svår leversjukdom
- Du har akut trångvinkelglaukom
- Du har en historia av överkänslighet mot bensodiazepiner
- Du har svår andningsinsufficiens
- Du har obehandlad sömnapné
- Du har en historia av beroendeframkallande substansanvändning.
Gravida kvinnor bör undvika klonazepam om inte fördelarna klart överväger riskerna, eftersom bensodiazepinläkemedel ökar risken för medfödda missbildningar och abstinenssymptom hos nyfödda.
Alternativa läkemedel till klonazepam
- Vid panikångest: Läkare ordinerar ofta selektiva serotoninåterupptagshämmare såsom sertralin eller escitalopram. Dessa läkemedel orsakar inte fysisk beroende på läkemedlet på samma sätt som bensodiazepinläkemedel.
- För epilepsi: Läkare kan skriva ut levetiracetam, lamotrigin eller valproat. Dessa läkemedel kontrollerar anfall utan att orsaka samma grad av sedering och läkemedelsberoende.
- För personer med beroendeframkallande substansanvändningsstörning: Icke-bensodiazepinbaserade behandlingsmetoder såsom kognitiv beteendeterapi och antidepressiva läkemedel är säkrare på lång sikt.
Varje alternativt läkemedel har sina egna biverkningar. Din läkare väljer läkemedel utifrån din diagnos, ålder, leverfunktion, graviditetsstatus och andra hälsotillstånd.
